Direktlänk till inlägg 29 september 2017

29 september

Av Maj-Britt - 29 september 2017 19:40

 

Nu är det två månader sedan Smörhalvans begravning, och det har jag tänkt på hela veckan. Jag skulle ha behövt honom extra mycket just i dag eftersom jaktledaren kom med en hel del älgben som måste sågas i bitar. Nu är de i frysboxen och där får de vara tills mågpärlorna kommer för att bistå mig. Jag har nog inte rätta kraften med sågen som visserligen är elektrisk - men ändå. Det övriga jaktlaget har också tänkt på mig, och jag fick en fin bit stek, vilket jag uppskattar. Kanske Smörhalvan sade till att jag behöver lite älgkött. Tidigare i veckan har jag fått tunga, hjärta och lever som suttit på en stor älg, och det var från en ängel som bor på samma sida som jag här i byn. Han berättade att Smörhalvan kommit till honom en natt för att lämna ett godkännande för den förra leveransen av ätbara godsaker.


Jag är alldleles överväldigad av alla änglar som finns just här i den här byn. Min bilfixare är en av dem, alltid glad och småleende, vilka problem jag än har med någon bil, och så han som stod vid vedklyven en hel dag, och därtill travade upp allt! Helt otroligt, och mitt hjärta svämmar över av tacksamhet till alla dessa änglar. Ännu en kom en stund i dag och kastade in de sista klabbarna i vedkällaren! Så vad gör man med all denna hjälpsamhet? Jag och den sistnämnde åt lunch tillsammans och pratade om Smörhalvan, som också gjort ett besök i den ängelns drömmar en natt. Vi åt en av Smörhalvans älsklingsrätter - surströmming! Jadå, det går bra att äta sådant till lunch. Minnena svepte in över mig, men jag lyckades hålla igen tåreflödet tills jag blev ensam igen. Vi hade så mysiga stunder då vi satt antingen i myggpaviljongen eller i husvagnen och åt något gott, inte bara surströmming.


Jag undrar varför jag inte får några besök av Smörhalvan i mina drömmar? Kanske jag inte klarar av det, så han väntar tills jag är mer i balans, men då får han vänta. Jag pratar med honom utan att få något svar, och jag skulle gärna få veta vad jag ska lära mig av denna stora tragedi som drabbat mig och mina närmaste? Vad var det för mening att jag skulle vara tvungen att förlora mitt livs lycka? Jag trodde ju, och hoppades att han skulle bli frisk igen, men inte ens min kärlek kunde hålla honom kvar hos mig. Släkt och vänner säger att jag ska vara glad över alla fina minnen, men hur tänker de egentligen? Minnena kan inte prata med mig, och kan inte krama om mig eller berätta något heller. 


"Du har tur, som har barnen" - det får jag höra ibland, och visst är det så. Jag är så glad att de och deras familjer finns, men hur de än är, så kan de aldrig någonsin ersätta min käre Smörhalva. Känner mig som en isbit i ett varmt, tropiskt hav - jag blir bara mindre och mindre för varje dag, trots att jag har mitt stora nätverk som gör att någon kommer genast om jag behöver dem. Mitt hjärtas smärta finns ändå inom mig, men sorgen och saknaden gör att jag känner ensamheten växa bortom allt förnuft. Gång på gång kommer tankarna på allt vi skulle göra, och som nu är de bara tankar. När jag ser på sjön som ligger blank som en spegel, så är Smörhalvans ord så nära mig, då han under våren sade, att vi skulle fiska så mycket i höst då stormarna lagt sig till ro. Nu är det han som snart läggs till ro på platsen han själv sett ut, redan förra sommaren..


Bilden är från slutet av mars i år, då Koljo klättrade upp i husses knä....

 
ANNONS
 
Ingen bild

Birgitta

1 oktober 2017 08:51

Nej, det finns ingen mening, men som den starka människa du är kommer du att skapa mening!
Att göra sorgen till tröst för andra - det är vad du gör och det är mening.
Att ge andra glädjen att kunna hjälpa dig, det är att skapa mening. Alla vill hjälpa någon och din glädje för änglarna är att skapa mening.
Du skapar mening!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Torsdag 20 juni 19:54

  Denna bild från 2016 får illustrera mitt inlägg i dag, och det beror på, att jag åkte ner till kyrkogården för att kolla hur det såg ut på Smörhalvans grav. Förra året flyttade jag flera blåklocksplantor från vår gård och planterade dem där. Des...

Av Maj-Britt - Fredag 7 juni 18:22


  Efter en tidig morgonpromenad med 15 plusgrader så var jag till Gällivare med anledning av ett ärende som dök upp. Det gick bra och snabbt, men ändå var vägen två år lång. Det var det här datumet som Smörhalvan och jag åkte till Gällivare sjukhu...

Av Maj-Britt - Söndag 26 maj 10:19


  Alla dagar är mors dag - det är min rubrik i dag, och bilden ovan visar också på en mor med sina barn. Nu, ur människors synsätt, så tänker vi mest på våra egna mödrar, och ibland på andras, Det är väl ganska naturligt. Vi borde ju egentligen sä...

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se