Direktlänk till inlägg 29 september 2017

29 september

Av Maj-Britt - 29 september 2017 19:40

 

Nu är det två månader sedan Smörhalvans begravning, och det har jag tänkt på hela veckan. Jag skulle ha behövt honom extra mycket just i dag eftersom jaktledaren kom med en hel del älgben som måste sågas i bitar. Nu är de i frysboxen och där får de vara tills mågpärlorna kommer för att bistå mig. Jag har nog inte rätta kraften med sågen som visserligen är elektrisk - men ändå. Det övriga jaktlaget har också tänkt på mig, och jag fick en fin bit stek, vilket jag uppskattar. Kanske Smörhalvan sade till att jag behöver lite älgkött. Tidigare i veckan har jag fått tunga, hjärta och lever som suttit på en stor älg, och det var från en ängel som bor på samma sida som jag här i byn. Han berättade att Smörhalvan kommit till honom en natt för att lämna ett godkännande för den förra leveransen av ätbara godsaker.


Jag är alldleles överväldigad av alla änglar som finns just här i den här byn. Min bilfixare är en av dem, alltid glad och småleende, vilka problem jag än har med någon bil, och så han som stod vid vedklyven en hel dag, och därtill travade upp allt! Helt otroligt, och mitt hjärta svämmar över av tacksamhet till alla dessa änglar. Ännu en kom en stund i dag och kastade in de sista klabbarna i vedkällaren! Så vad gör man med all denna hjälpsamhet? Jag och den sistnämnde åt lunch tillsammans och pratade om Smörhalvan, som också gjort ett besök i den ängelns drömmar en natt. Vi åt en av Smörhalvans älsklingsrätter - surströmming! Jadå, det går bra att äta sådant till lunch. Minnena svepte in över mig, men jag lyckades hålla igen tåreflödet tills jag blev ensam igen. Vi hade så mysiga stunder då vi satt antingen i myggpaviljongen eller i husvagnen och åt något gott, inte bara surströmming.


Jag undrar varför jag inte får några besök av Smörhalvan i mina drömmar? Kanske jag inte klarar av det, så han väntar tills jag är mer i balans, men då får han vänta. Jag pratar med honom utan att få något svar, och jag skulle gärna få veta vad jag ska lära mig av denna stora tragedi som drabbat mig och mina närmaste? Vad var det för mening att jag skulle vara tvungen att förlora mitt livs lycka? Jag trodde ju, och hoppades att han skulle bli frisk igen, men inte ens min kärlek kunde hålla honom kvar hos mig. Släkt och vänner säger att jag ska vara glad över alla fina minnen, men hur tänker de egentligen? Minnena kan inte prata med mig, och kan inte krama om mig eller berätta något heller. 


"Du har tur, som har barnen" - det får jag höra ibland, och visst är det så. Jag är så glad att de och deras familjer finns, men hur de än är, så kan de aldrig någonsin ersätta min käre Smörhalva. Känner mig som en isbit i ett varmt, tropiskt hav - jag blir bara mindre och mindre för varje dag, trots att jag har mitt stora nätverk som gör att någon kommer genast om jag behöver dem. Mitt hjärtas smärta finns ändå inom mig, men sorgen och saknaden gör att jag känner ensamheten växa bortom allt förnuft. Gång på gång kommer tankarna på allt vi skulle göra, och som nu är de bara tankar. När jag ser på sjön som ligger blank som en spegel, så är Smörhalvans ord så nära mig, då han under våren sade, att vi skulle fiska så mycket i höst då stormarna lagt sig till ro. Nu är det han som snart läggs till ro på platsen han själv sett ut, redan förra sommaren..


Bilden är från slutet av mars i år, då Koljo klättrade upp i husses knä....

 
ANNONS
 
Ingen bild

Birgitta

1 oktober 2017 08:51

Nej, det finns ingen mening, men som den starka människa du är kommer du att skapa mening!
Att göra sorgen till tröst för andra - det är vad du gör och det är mening.
Att ge andra glädjen att kunna hjälpa dig, det är att skapa mening. Alla vill hjälpa någon och din glädje för änglarna är att skapa mening.
Du skapar mening!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Fredag 11 okt 11:46

  Måndagen började med att grävningen för en ny avloppsanläggning startade.   Det blev en ny publikmagnet i byn. Några kom och tittade, och jag hade liksaom första parkett från sovrumsfönstret.     Igår for jag ut med Koljo som intress...

Av Maj-Britt - Måndag 7 okt 11:22


  7 oktober Nu har jag gått runt i sorg och saknad under två år. I dag är det precis två år sedan vi gravsatte urnan med min Smörhalva, och inget känns lättare, fast många säger att "det går över". När man också får problem som ska lösas får jag...

Av Maj-Britt - Söndag 8 sept 09:30


  Igår var jag på begravningen av byns äldsta kvinna som blev 100 år i december 2018. Hon bar samma namn som min älskade mor - Anna. Så här i lingontider minns jag ett tillfälle då jag skulle åka och plocka lingon. (Den här händelsen ligger långt ...

Av Maj-Britt - Lördag 31 aug 10:35

  Så är det dags för augusti månads sista dag - en dag då hösten knackar på. Det är höstmarknad i Jokkmokk i dag. Den började igår, och då gorde jag en snabbvisit av marknadsområdet, innan jag raskt vände om hem igen. Som jag förut har skrivit om,...

Av Maj-Britt - Måndag 29 juli 22:13

  I dag var det nästan som vanligt. Tempereturen var 6,8 plusgrader, så vi gjorde oss klara för en efterlängtad promenad. Motionen har skötts på annat sätt under de varma dagar som passerat. Vattnets värme fick dimman att stiga uppåt, och det var ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se