Den här dagen för två år sedan, såg vi när Gullfia gifte sig med sin Håkan. Då stod glädjen högt i skyn och alla var jublande glada. Grattis på bröllopsdagen ni mina kära...och må ert liv bli lyckligt som det var för oss...

Inte anade jag då, att jag två år senare skulle vandra på "hundarnas hygge" i ensamhet och stor sorg, samt med en djup saknad eftersom Smörhalvan lämnat mig - ja oss alla, och alldeles för tidigt. När jag gick med hundarna i dag, först med Kito, så kändes det något så när bra, eftersom hon inte hann vara så nära Smörhalvan som de andra två, även om han köpte henne för att få en egen älghund.

Det var ju också spännande i buskarna...

Då blev det värre när jag gick med Koljo, och nästan varje meter så minns jag vad vi sade och var Smörhalvan gick. Jag kom också ihåg tuvorna där jag plockade blåbär medan han väntade i bilen. Jag brukade då och då fråga om han inte tröttnade på att vänta, men han svarade alltid att det var ju för vår skull jag plockade...

Här är Koljo på dagens tur...

Det var ju intressant för honom att kolla upp vad lillasyster Kito hade gjort före honom...

Så blev det Svansen, den här gången tog jag ut honom sist av trion. Det är extra tungt att se honom då han springer omkring med eller utan boll. Nu är det jag som får hans uppmärksamhet. Ibland stannar han till och vädrar ut i luften, och jag hoppas att det är Smörhalvan som ger sig tillkänna för honom, men tyvärr inte för mig. Min hela kropp och själ ropar ständigt efter honom: Var är du min käre? För oss var kärleken allt och jag kan inte krama honom längre. Vi kan inte heller viska alla dåraktiga ord vi brukade använda, och ibland tror jag att jag spricker av saknad och längtan efter honom. 

Sista bilden för det här inlägget i dag - det är förstås "husses hund" Svansen med sin boll...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...