Direktlänk till inlägg 14 augusti 2017

Smärtornas vägar...

Av Maj-Britt - 14 augusti 2017 08:25

 

I fredags kom Gullhöna med familj för att stanna till söndag. Det blev en intensiv helg med vedhantering, gräsröjning och mindre måsten. Cyklarna ställdes undan i lidret, och då blev det sorgligt igen. Förut om åren har Smörhalvan och jag cyklat efter vägen åt olika håll. Ibland var vi båda, och vi for också iväg en och en. I år blev det ingen cykling för någon av oss, och känslorna virvlade runt i mitt inre då jag drog ner Smörhalvans cykel för vinterförvaring. Vem som ska använda den senare vet jag inte, och jag har tappat lusten för denna aktivitet. Jag kom ihåg när Smörhalvan fixade till korgar på båda cyklarna, om vi skulle hitta på att ta med något för fikastunder någonstans. Det hände också att, jag cyklade till Jokkmokk och då var korgarna bra för att använda till inköpta varor. Nu har det blivit besvärligt eftersom väg 45 grävs upp på flera ställen samtidigt för reparation. 


En snäll granne från andra sidan viken kom med traktorn och körde upp flera vedlass upp på gården, och sedan skulle detta travas upp på två ställen. några större klabbar klövs eftersom vedmaskinen som hjälpte till att kapa och klyva tidigare, inte klarade av dem. Allt gick bra, och nu är en del av all ved på plats, och då kom tankarna igen på de gångna årens "vederi". Då var det oftast Smörhalvan och jag som höll på - tillsammans. Nu händer detta aldrig mer...


Söndag - då kändes det ordentligt i hela kroppen vad som hänt dagen innan. Slumrande muskelgrupper hade vaknat till och det värkte här och där, så det blev en lugn dag. Mina kära gäster åkte hem till Luleå igen, och tystnaden inföll sig. Här ser ni familjen.

  

När jag tog in hundarna, så slocknade de ganska kvickt. Det där med att ha gäster kan vara tröttsamt då man vill hålla koll på allt och alla. Så tycker i alla fall Kito..

 

Vinden friskade i ganska så rejält, så jag fick ringa till en annan av vännerna för att få hjälp med att ankra fast presenningen som skulle ligga på husvagnstaket. Med den hjälpen fungerade det bra efter att vi hade kämpat att fästa linorna från två håll samtidigt. Presenningen som Smörhalvan och jag satte upp förra sommaren hade gjort sitt och blåst sönder på flera ställen, så nu hamnar den på Återvinningscentralen. Det är konstigt det där med minnen och känslor som rinner över totalt ibland. Jag såg, för mitt inre, hur Smörhalvan drog för att få presenningen på plats, och igår tänkte jag att, den där har han hållit i, och nu blir det aldrig mer något liknande...


Senare på kvällen for jag iväg med hundarna som hade motionerat sig själva i hundgården under helgen. De har lärt sig i vilken ordning de ska få gå på en längre tur, och Kito är alltid först. De andra väntar ivrigt på att vi ska komma tillbaka.

Bilden i början av inlägget, är som ni ser av Svansen med sin boll. Vi gick på hygget med mina smärtsamma tankar vid min sida. Någon kanske undrar varför jag går på sådana ställen där de svåra minnena tränger fram varje gång. Jag gör det därför att det är ett bra område att rasta hundarna på, och sträckan kan varieras beroende på hur långt vi går. Jag måste också vänja mig att gå där utan Smörhalvan, fast det gör så skärande ont i mig just nu i denna tid, och den värsta tanken är: Aldrig mer...


Sist gick jag vägen in till vårt jaktområde (jag skriver vårt, fast varken jag eller Smörhalvan kommer att vara med där) med Koljo. Han kände genast igen sig då jag parkerade bilen och vi började gå. Då och då stannade han och tittade utåt myrarna, och ibland lyssnade han intensivt upp mot skogen. Vi passerade de eldplatser där vi brukar stanna och elda under jakten, och alla minnen bara forsade ut som tårar. Vi hade det ju så fint, och återigen frågar jag mig varför Smörhalvan måste lämna oss.  Stackars Koljo - en höst fick han gå och jaga med sin älskade husse - och nu blir det aldrig mer...


Jag avslutar med denna fina dikt av Jon Henrik Fjällgren...

 

Än en gång får jag varmt tacka er, alla helgens änglar, för all hjälp jag har fått den här gången...


 
ANNONS
 
Ingen bild

Kjell Lundgren

14 augusti 2017 09:55

Hej där ,, fint skrivet som vanligt , känner igen mig mycket väl angående livet vi hade i Vajmat ,, här ner så fyller folk vatten i en 4-liters plastdunk och knyter den i presenningar som täcker både det ena och över båtar , då ligger den kvar även om det blåser kraftigt ,, ta hand om dig nu ,, ha de så gött det går att få,,,,Mvh Kjell

Maj-Britt

15 augusti 2017 19:26

Tack Kjell. Ja, du vet så väl hur det var. Jag försöker med omhändertagandet. Ibland går det bra och andra gånger inte alls.

 
Ingen bild

Karl Erik Lundström

14 augusti 2017 12:05

Du skriver så bra. Man mår bra av att läsa det du skriver och dina bilder ett stort tack för det du delar med dej .

Maj-Britt

15 augusti 2017 19:24

Tack för de orden, Kalle!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Måndag 29 juli 22:13

  I dag var det nästan som vanligt. Tempereturen var 6,8 plusgrader, så vi gjorde oss klara för en efterlängtad promenad. Motionen har skötts på annat sätt under de varma dagar som passerat. Vattnets värme fick dimman att stiga uppåt, och det var ...

Av Maj-Britt - Torsdag 20 juni 19:54

  Denna bild från 2016 får illustrera mitt inlägg i dag, och det beror på, att jag åkte ner till kyrkogården för att kolla hur det såg ut på Smörhalvans grav. Förra året flyttade jag flera blåklocksplantor från vår gård och planterade dem där. Des...

Av Maj-Britt - Fredag 7 juni 18:22


  Efter en tidig morgonpromenad med 15 plusgrader så var jag till Gällivare med anledning av ett ärende som dök upp. Det gick bra och snabbt, men ändå var vägen två år lång. Det var det här datumet som Smörhalvan och jag åkte till Gällivare sjukhu...

Av Maj-Britt - Söndag 26 maj 10:19


  Alla dagar är mors dag - det är min rubrik i dag, och bilden ovan visar också på en mor med sina barn. Nu, ur människors synsätt, så tänker vi mest på våra egna mödrar, och ibland på andras, Det är väl ganska naturligt. Vi borde ju egentligen sä...

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se