Bilden är från en kväll på hygget år 2012. Den kom fram då jag sökte en helt annan bild, och då är det meningen att jag ska visa den.

Igår hade jag en tuff dag, då jag körde till Porjus för en begravning av en tonårsvän, tillika syster till en svägerska. Eftersom min bil som jag kör mest var hos min bilfixare, så tog jag den som Smörhalvan gillade mest, och då kom svåra minnen fram. Vi hade denna bil då vi åkte upp till Gällivare sjukhus den 7 juni. Det var den kvällen vi fick det tuffa beskedet att min käre drabbats av cancer. Jag fick köra hem ensam den natten, och hur jag klarade det vet jag inte själv. Älgkon med sin kalv stod på nästan samma ställe som vi sett dem då vi åkte upp, och jag minns ännu vad vi talade om under vägen. Minst av allt trodde vi på cancer, men Smörhalvan hade börjat ana det, sade han senare på sjukhuset då vi väntade på läkaren. Nu på min färd till Porjus och hem kom minnena allt närmare mig och tårarna rann.

Begravningen i Porjus var känslosam. Det var ju inte så längesedan vi hade begravningsgudstjänst för Smörhalvan. Min ungdomsvän hade också cancer, och reste iväg bara några dagar efter att min käre lämnat oss. Några av begravningsgästerna hade jag mött tidigare, så det kändes i hjärterötterna. Min svägerska var djupt tagen av det hela, och det förstår jag mycket väl. Jag kramade henne ofta och sade att jag älskar henne så mycket, och hon har också betytt en hel del för mig, så de orden var inte svåra att säga. Hon och hennes man, min bror, levde också i ett harmoniskt förhållande precis som jag och Smörhalvan, och vi har alltid haft nära kontakt med varandra. Nu är våra kära på andra sidan regnbågsbron, och jag hoppas att de har mycket roligt tillsammans. Vi, som är kvar här och nu, får försöka bita ihop och gå vidare. Barn och barnbarn finns ju, men de kan aldrig helt ersätta förlusten av dem som gått vid vår sida i många, många år...

Då jag kom hem, så ringde jag till en av våra hjälpsamma grannar, som fixade luft i ett par däck på gräsklipparen, och sedan klippte jag gräset åt honom och hans sambo, åt den närmaste grannen som också är ensam, men som är uppe i fjällen med sina barn och barnbarn. Sist fixade jag till gräset på gården, väl bevakad av duvorna som jag matar varje dag. Jag tänkte att jag skulle jobba fysiskt, så de sorgsna tankarna skulle ge vika, och det gick väl si så där. När jag tagit in vovvarna för kvällen letade jag en tidningsartikel som jag sparat, och som jag nu skulle läsa. Den hittade jag inte, men däremot en korsordsbilaga från en tidning som kom till årsskiftet. Jag hade sparat den, eftersom det var så fina bilder som illustrerade orden, och vi hade inte löst allt. Nu fick jag den i mina händer och då blev det en ny tåreflod. Jag kände igen min älskades handstil i flera av kryssen, och minns då undringarna vi hade. Någon gång ska jag försöka att ensam lösa alltihop, men bilagan kommer jag att spara ett tag till, fast jag aldrig mer får hjälp av min Smörhalva....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...