Den här bilden togs i augusti 2014, då det var bra badväder hela sommaren. Smörhalvan slog sitt eget rekord och simmade i sjöarna 25 gånger. Tidigare och senare blev det bara två gånger varje år, och i år ingenting alls...

Igår var dagen tung för mig, och det var förstås därför att det var en månad sedan han lämnade oss. Jag valde att gå ensam på en del platser där vi varit förut om åren, och minnet visade på var han suttit och var vi gått. Smärtan var olidlig, men inga tårar kom. Det var som om sorgen blockerat alla kanaler.

Jag fick senare besök av ung mor med en bedårande liten dotter, som förtjusade mig ett tag. Den lilla gillade tydligen mig, eftersom hon ville att jag skulle följa med då de skulle gå hem. När vi gick så kollade hon då och då att jag var med, så det värmde mitt stelnade hjärta. Tack snälla ni för att ni kom.

Mot kvällen blev det extra jobbigt igen. Då kom tårarna och de bara rann och rann, och det är konstigt att det ännu finns vätska kvar till sorgens floder. Jag åkte då iväg till goda vänner och stannade där några timmar innan jag for hem igen.

Natten blev ganska lugn. Jag sov på min sida av sängen och två av vovvarna valde att lägga sig på Smörhalvans plats. Där har de legat många nätter och vaktar sitt revir med olika morranden mot varandra.

I dag kände jag mig ganska okej, om man nu kan säga så - tills jag slog på radion. Lisa Syrén hade laddat tidigare med ett program med minnen, och då var det Gunnar Wiklund som rev upp mina sår igen: "Jag ej begrep när du mig övergav - hur jag än dig söker som molnen över hav - jag bara vet att ingenstans du finns - ändå ut i världen är du den jag minns........."

Solen, som han älskade lyser över byn i dag, och jag hoppas så, att min käre också ser den. Han som var solen i mitt liv.

Det är fortfarande svårt att fatta att min älskade har lämnat mig, och många säger att sorgen och saknaden kommer att mildras med tiden samt att jag ska tänka på allt det fina vi hade tillsammans. Så har jag kanske sagt till någon som tidigare hade det svårt, men nu är jag själv i samma situation, och jag vet att det inte alls är så lätt. Ibland undrar jag hur jag ska orka gå vidare utan honom, trots att vännerna säger att jag är stark......

 

Yvonne

5 augusti 2017 11:14

Hej. Läste ditt inlägg. Så fint. Din Smörhalva vill nog att du ska gå vidare.kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...