Direktlänk till inlägg 2 augusti 2017
Så här kommer månen att se ut om några kvällar till, men igår var den ännu bara halv, och tankarna gick iväg i de välkända spåren: Aldrig mer får Smörhalvan och jag se på augustimånen tillsammans. Det var så fint de gånger vi satt ute och eldade någonstans, och månen steg fram. Kvällsluften var så härligt kylig i en förening med eldens värme, och många gånger undrade jag varför inte fler än vi kunde åka ut bara för att elda i månskenet.
Jag vet inte om jag har blivit extra lyhörd numera, som noterar ord i låtar jag hör, därav rubriken till dagens inlägg. Den låt som surrar i mitt huvud just nu är "Om du nånsin kommer fram till Samarkand", och de ord jag minns och lyssnar på ur låten är följande: "Fast jag saknar dig, så skadar ingenting mig. Allt du gett mig har jag ändå alltid kvar".
Ja, så är det - allt har jag kvar - utom honom som jag älskar så. Han ler mot mig från ett foto, men det är bara en bit papper. Min längtan efter honom lyfter mot det okända land där han nu finns, och sorgen kramar mitt hjärta så jag undrar hur länge det orkar slå. De grymma orden ekar i mitt huvud - Aldrig, aldrig mer...
Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 | ||||||
|