Direktlänk till inlägg 31 juli 2017

Vad gör jag?

Av Maj-Britt - 31 juli 2017 07:06

 

När dessa mina solstrålar åkte hem igår blev allt så tyst. Till och med hundarna sov, och det var jobbigt för dem att hålla koll på alla människor i olika storlekar, och hinna se på allt vad de gjorde. Dessutom hade de ju besök av en gammmal kompis, så ibland blev det lekar. Kito försökte få igång Dizel då och då, men han orkade inte riktigt med den energfyllda Kito.

 


Så vad gör jag i dag, och hur går mina tankar? Det blir förståa att städa vidare, och plocka ihop det som ska slängas. Tvättmaskinen är klar med sitt första pass, och nästa är på gång. Har städat bort några högar av mina samlade papper, som inte är nödvändiga att spara, så nu hittade jag plötsligt den där lappen med telefonnumret jag sökt osv.


Jag vänder tillbaka till lördagen, och tankarna snurrar vidare. Tack Åsa för att du kom till jordfästningen. Det visar på vilken storsint människa du är, och jag kände verkligen att du och jag blev som en sörjande flamma i stunden.

Alla tack går också till Hälsocentralen med den fina personalen på OBS-avdelningen i Jokkmokk, till Gällivare sjukhus avd 4 kirurgen, till Sunderby sjukhus - och där vill jag också speciellt tacka apotekspersonalen för den extra vänlighet som jag fick ta del av där, till alla chaufförer som jobbar åt Sjukresor, till alla er som ringt hit, som besökt oss, som kommit med presenter, som skickat styrkekramar, kärlek och ljus via sociala medier, till grannar och bybor som hjälpt mig med det ena och det andra, till Åsa på Jokkmokks Blomsterhandel för ditt ovärderliga engagemang efter Smörhalvans bortgång.

Ännu en gång vill jag också tacka er alla igen, som tog er tid i den vackra sommardagen, att vara närvarande i kyrkan i lördags. Ett stort tack går också till Smörhalvans arbetskamrater som bar in och ut kistan med min käre. Det var nog inte lätt att göra det med tanke på hur många gånger han själv varit med och burit kistor.


Sist, men absolut inte minst riktar jag kärlekens varma tack till alla barnen och barnbarnen. Någon utomstående kanske tycker att det är självklart att ställa upp, men jag har sett motsatsen, så därför är jag så innerligt glad för det stöd jag fått och får, av mina allra närmaste. Lillebror Östen får naturligtvis ett stort tack för hjälpen vid Smörhalvans påklädning till hans sista mc-tur.


Jag avslutar detta med en dikt som jag skrev, efter en annan begravning, då Dottern Gullfia var liten. Då sade hon något som blev till detta och jag har kallat dikten för Barnatankar:

När man dör

grävs man först ner i jorden

sen kommer man till Gud

och han har hästar

med vingar på

så att man kan flyga

och hälsa på alla man känner


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Söndag 26 maj 10:19


  Alla dagar är mors dag - det är min rubrik i dag, och bilden ovan visar också på en mor med sina barn. Nu, ur människors synsätt, så tänker vi mest på våra egna mödrar, och ibland på andras, Det är väl ganska naturligt. Vi borde ju egentligen sä...

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Av Maj-Britt - Lördag 13 april 10:32

  I dag for jag ut tidigare eftersom det inte hade varit minusgrader under natten, men det hade ändå stabiliserat skoterspåret. Min kompis var inte riktigt i form efter gårdagens tur i solen, men hur det var så kom vi iväg, och ingen annan syntes ...

Av Maj-Britt - Fredag 29 mars 22:00


  Stegen, en äldre bild från mitt arkiv, som jag kallat "Stairway to heaven" - en sådan önskar jag i dag att det fanns, så man kunde gå dit på ett besök. För 54 år sedan just denna dag, föddes mitt första barn, en dotter, som reste iväg ett par må...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se