Direktlänk till inlägg 26 juli 2017

Foton och vänner

Av Maj-Britt - 26 juli 2017 19:27

 

Smörhalvan och Koljo, då ett år, betraktar mig som fotograferar dem. Vi hade varit till ett av kommunens turistmål det året, och alla de utflykterna var spännande att hitta och se på. När jag ser på alla bilder som jag tagit under alla dessa år, då vi var ute tillsammans, så ska jag senare lägga ut ett album. I dag har jag inte gjort så mycket, en sväng till Jokkmokk till Återvinningen, postat ett brev och handlat lite. Det sved som vanligt till i hjärtat då jag stod vid kassan i affären: "Oj, får inte glömma att köpa snus", men så kom jag på, att det behöver jag inte göra längre, och så blev det som nu är klassiskt: Aldrig mer. Jag skyndade mig ut för att inte börja storgråta där......


Sedan har jag gått igenom en hel del bilder som vi båda tagit genom dessa 29 år. I början var det papperskopior som gällde, och dessa väckte minnen som ibland fick mig att le, men mer ofta så rann tårarna i parti och minut. Det var mest då jag tittade på foton som jag åstadkommit med Smörhalvan som motiv någonstans här i norra Sverige och Norge där vi rört oss i olika omgångar, och på olika vägar. På nästan varje bild ler han mot mig, och än en gång känns det så svårt att inte ha honom här hos mig, så jag får krama honom.


Det handlar just nu mest om papper som jag måste gå igenom, och jag hittade diplom från olika kurser. Plötsligt känns det så stort med all dokumentation. Det är min man det handlar om! Han hade så många kvalifikationer som var så mycket värda, och jag tänkte inte i dessa banor då vi var två tillsammans. Allt var så självklart. Han fixade bilar, skotrar, cyklar, gräsklippare, båtmotorer och det mesta tekniska i övrigt, samt ibland matlagning och bakning, städ och disk. Det som han var främmande för var snickerier, men han kunde göra mindre nödvändiga arbeten. Han hann ju ändå med att lära mig en hel del, så nu när jag tänker på det ena och andra, så vet jag, att det kan jag och det och det...Men allt det andra som bara han kunde?? Hur gör jag då? När jag kommer till den punkten vill jag bara gallskrika! En strof från en låt dök upp i mitt huvud vid tanken på allt. "Jag försökte ropa på dig kära, men du var långt bort härifrån"....


Hur som helst är det en stor tröst att ha vänner i min närhet, och jag vet redan nu vilka som är vänner, och de som är riktiga vänner. Det är verkligen en stor skillnad på agerandet från dessa två grupper. Något som de flesta inte kommer ihåg är vem jag är, och att jag ser ganska snabbt där falskheten tränger fram. Så trist att det ska vara så, och varför kan inte folk vara ärliga och stå för vad de säger? Men jag kan inte ändra på världens gång och inte på alla människor heller. De får ta det som de vill....

 
ANNONS
 
Ingen bild

Yvonne sjölund

26 juli 2017 20:56

Hej
Jag måste få säga att du har en sån fin skriv förmåga.jag kan nästan se i bild det du berättar
.läserdin blogg varje gång du skriver nåt nytt. All kärlek och omtanke till dig. Kram 💖

Maj-Britt

27 juli 2017 14:25

Tack! Jag skriver ju bara ner mina känslor och tankar. Tack för kramen också.

 
Ingen bild

birgitta

27 juli 2017 06:10

Ja, dokumentationen och leenden på bild är fysiska och hjälper en att minnas och bearbeta. Jag önskar dig inte den här sorgen, men när smärtan gått över i molande värk, kan du finna glädjen i att älska och att ha varit älskad så. Det är inte alla förunnat.
Och någonstans kanske smärtan är mer meningsfull när den finns tillsammans med kärlek och inte med ånger.
Det är så himla orättvist att du skulle behövt förlora Erling (han är inte smörhalvan för mig) och det finns förstås ingen tröst. Jag kan bara skicka ljus!

Maj-Britt

27 juli 2017 14:24

Tack Birgitta! Jag har nog delvis varit in på ditt spår, och tänkt på något som var populärt då jag gick på högstadiet. Då var det inne med att säga: Den som älskat kan ej glömma och den som glömt ej älskat har. Visst har jag varit mycket, mycket lycklig i vår kärlek, och jag tycker också att det var orättvist att förlora honom så snart. Tack för brev och ljus...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Torsdag 20 juni 19:54

  Denna bild från 2016 får illustrera mitt inlägg i dag, och det beror på, att jag åkte ner till kyrkogården för att kolla hur det såg ut på Smörhalvans grav. Förra året flyttade jag flera blåklocksplantor från vår gård och planterade dem där. Des...

Av Maj-Britt - Fredag 7 juni 18:22


  Efter en tidig morgonpromenad med 15 plusgrader så var jag till Gällivare med anledning av ett ärende som dök upp. Det gick bra och snabbt, men ändå var vägen två år lång. Det var det här datumet som Smörhalvan och jag åkte till Gällivare sjukhu...

Av Maj-Britt - Söndag 26 maj 10:19


  Alla dagar är mors dag - det är min rubrik i dag, och bilden ovan visar också på en mor med sina barn. Nu, ur människors synsätt, så tänker vi mest på våra egna mödrar, och ibland på andras, Det är väl ganska naturligt. Vi borde ju egentligen sä...

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se