Igår blev det en tung dag för mig. Det blev dags att lägga min käre Smörhalva till vila i den kista som han ska vila i. För allra sista gången fick jag smeka hans kära kinder och panna, och ännu en gång ställde jag frågan till honom: Varför,varför lämnade du mig och oss andra? Jag fick inget svar, så det får tiden utvisa - om det går..Som det nu är, så ser jag ingen mening i det stora hela, att en så fin människa som hade så mycket kvar att ge, fick resa vidare. När jag då med tårfyllda ögon körde hemåt och kom upp på en höjd fick jag se en regnbåge som strålade helt sagolikt vackert med klara färger, och där den hade sitt högra fäste såg jag att det var ungefär vid vår eldplats invid sjön. Jag frågade min allra käraste om han nu var på väg över regnbågsbron, och då började det högra fästet att krympa uppåt. I samma stund kände jag en värme som kom upp på min vänstra sida och för ett ögonblick fyllde hela min kropp. Detta tog jag som ett kärleksfyllt tecken, och sedan kände jag mig väldigt lugn resten av vägen hem....

Bilden är från 1988 då vi skulle ut på en mc-tur, och det är i denna klädsel som min käre vilar enligt hans önskemål från många år tillbaka.

När man blir lämnad så här som jag är nu, så får man försöka klara allt själv med viss hjälp av andra, och nu har jag fått lära mig hur man fyller på luft i däcken på bilen. OK/Q8 i Jokkmokk har en teknisk apparat som jag aldrig tidigare har brytt mig om. Smörhalvan har ju skött allting. Jag fick i alla fall hjälp av trevlig personal, så nu kan jag göra det också. Jag vill uppmana er kvinnor som läser detta, att titta noga hur era män gör i olika situationer. Man vet aldrig när något händer som gör att man måste klara av både det ena och det andra.

 

Bengt

20 juli 2017 09:29

Gripande läsning och tänkvärt men det gäller även vi män vi är också tafatta i många situationer
Så det gäller att ta tillvara på varandra mens man har varandra har du verkligen gett oss läsare en bild av och hur livet snabbt förändras

 

Leena

21 juli 2017 23:43

Det måste ha varit en tung dag för dig och jag tänker på dig och din kära smörhalva.❤️❤️

 

Sonja

22 juli 2017 15:56

Hej tänker på dej,har själv gjort en liknande resa. Att lägga sin livskamrat i kistan och ta farväl. Även om man klarar det mesta så är det svåraste att man oftast måste göra det ensam.

Maj-Britt

23 juli 2017 06:20

Tack för dina rader, och det är nog många med oss som har liknande erfarenheter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...