Alla inlägg den 12 juli 2017

Av Maj-Britt - 12 juli 2017 16:41

Dags igen för sorgsna tankar och nya tårar, som nästan fick mig att bli golvad. Jag skulle ta upp torrfoder till hundarna som jag blandar med annan mat, och nu öppnade jag den första av två säckar som Smörhalvan bar ut från affären, till bilen och slutligen till källaren. Det var inte så länge sedan vi handlade, och jag minns hur stark han såg ut fast han redan då var märkt av cancern. Tårarna strömmade okontrollerat nerför mina kinder. Jag såg hans händer och hur han hanterade säckarna, och nu ska han aldrig mer hjälpa mig med sådana. Aldrig mer...Visserligen klarar jag en säck själv, men det är fruktansvärt tungt, och det såg så lätt ut då Smörhalvan bar dem.


Nästa episod var då jag skulle hämta posten. Då gick jag den väg han brukar gå med Kito, men jag gick ensam nu. Jag tycker inte om att gå över järnvägsviadukten, men nu gjorde jag det. I vanliga fall går jag i vägrenen, och det har gått bra hittills, men nu fick jag för mig att gå hans väg. Många gånger gick han där, antingen med Kito eller något barnbarn i handen. Här har han gått, tänkte jag, och detta händer heller aldrig mer. Aldrig mer. Hans fotspår framför mig såg jag tydligt fast ändå inte. Mina tårar skymde min blick och jag kände den djupa smärtan i mitt hjärta. Jag älskade honom så och älskar honom ännu fast jag inte kan se honom fysiskt.


Snälla ni som läser detta - jag skriver det igen - var rädda om varandra, så ni inte hamnar i min situation och måste börja tänka på "aldrig mer".

Järnvägsviadukten i mars i år.

 



Av Maj-Britt - 12 juli 2017 08:10

Igår, på förmiddagen var vädret bra, så tvättmaskinen jobbade och jag hängde ut tvätt, som jag också hann få torr.

En omgång nässlor fick jag också in, och nu är de torkade och klara att göras till pulver.

Nästa omgång tvätt hänger ute ännu, och det berodde på att regnet kom. Jag fick också ett samtal från Åsa på begravningsbyrån att jag och min lillebror kunde komma och klä på min älskade Smörhalva de kläder han önskat bära vid en bortgång. Så vi åkte dit och regnet föll allt mer intensivt, och jag kände att himlen fällde sina tårar i sympati med mig.


Påklädningen av min älskade gick så bra med stort stöd av min lillebror, och Åsa förstås. Jag kände mig så lugn, och kunde uppfylla den önskan Smörhalvan hade framfört långt tidigare innan han blev sjuk. Han fick på sig underkläder, och sedan sitt skinnställ, som han använde då vi var ute med motorcykeln. Det blev en så fin stund, och min käre såg så nöjd ut, tyckte jag i alla fall. Tankarna virvlade förstås kring de många turer som vi gjorde, och speciellt mindes jag en sommardag då vi åkte ner till Älvsbyn där Gullfia bodde. Då var barnbarnet Hjärtegrynet nästan nyfödd, och det var en sådan härlig dag med en fantastisk känsla över detta lilla underverk som kommit till världen.


 Mitt eget skinnställ ska jag sälja senare, eftersom jag inte kommer att ha någon användning för det längre, men än så länge får det hänga kvar i garderoben där vi hade våra mc-kläder.


Då jag var på hemväg, så forsade regnet ner, och jag kände det, som om himlen också grät för min skull och Smörhalvans bortgång. Det värsta var att många bilister inte tog det lugnt utan körde väldigt fort i både mötande och omkörande riktning. Vattenplaning kan orsaka svåra tragedier. Jag lyssnade på morgonens nyheter i lokalradion, men det hade tydligen gått bra ändå, i alla fall på vägen mot Jokkmokk.


Jag och hundarna somnade tidigt igår kväll, och jag sover alltid så gott då åskan mullrar och regnet faller ner. Det blev en sorts urladdning, dels efter påklädningen av min käre, och dels när åskvädret kom. I natt har jag sovit länge. Totalt blev det nog lite drygt åtta timmar....

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12 13 14 15 16
17 18
19
20
21
22 23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Juli 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards