Alla inlägg den 10 juli 2017

Av Maj-Britt - 10 juli 2017 21:44

Vinden har stillnat och med den vågorna på sjön. Solen har börjat lysa starkare nu när molnslöjorna lättar allt mer. Bara några ryttare syns vid horisontens rand, men de blir allt mindre och mindre. Det var sådana här kvällar då vi åkte ut på någon skogsväg, Smörhalvan och jag. Flera kameror fanns förstås alltid med, och så kikarna. Nu är det dags för en gråtstund igen, för vi kan aldrig mer åka ut tillsammans. Aldrig mer ska vi spana ivrigt om vi skulle få se några vilda djur. Aldrig mer ska vi göra upp en eld mitt i sommarnatten och bara sitta och lyssna efter naturens alla ljud. Jag har tappat lusten att åka ut ensam och försöka ta  någon bild...


Jag har klarat nästan hela dagen från sorgsna tankar, men nu kommer de som flera knytnävsslag in i mitt hjärta. Det hjälper inte att jag försöker säga till mig själv, att min älskade nu är fri från plågor. Jag saknar honom så mycket och de fina stunderna vi hade. Det är ju vackra minnen, men minnen kan inte hålla om mig, och jag kan inte ge honom en kram bara så där för att jag kände för det.


Nu har också alla papper börjat komma. De ska fyllas i och skickas hit och dit, och det tar en oändlig tid, tid som jag nu har. Jag undrar så, varför det ska vara så krångligt då en människa har fått lämna denna jordiska existens. Till råga på allt flödar tårarna då jag läser brevet från Skatteverket: Efterlevande maka! Det är ju jag som lever efter att min älskade passerat gränsen.


Jag skrev en dikt för några år sedan där några ord lyder så här, och det stämmer väl in på min älskade Smörhalva: Vi stod här kvar vid livets grindar, och såg dig gå mot okänt land. Kring oss så blåser ännu vindar - och vågen söker evighetens strand.


Nu måste jag försöka ta tillbaka minnet av natten mot söndag, då barnbarnet Hjärtesmulan låg bredvid mig, och jag kände då och då en liten fot mot min rygg. Allt var så lugnt och fridfullt...  

Tack älskade barn för trösten du gav mig. Du förstår kanske inte det ännu, men det var så innerligt fint för mig. Tack också till Gullhöna som gav mig denna bild.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se