I dag är det den första lördagen som jag är utan min käre Smörhalva. Visserligen har han varit på Hälsocentralen i Jokkmokk i flera lördagar, men då har jag ändå kunnat åka dit och vara med honom ett tag. Så är det inte i dag, och jag är inte heller ensam. Döttrarna Gullfia och Gullhöna har varit och är fortfarande här hos mig, och senare under dagen kommer Gullfias make med småttingarna, så då blir det barnröster i huset. I mitt hjärta är jag dock ensam....

Efter gårdagens vedhantering som vi ägnade oss åt, med hjälp av en trofast granne, så har jag faktiskt sovit i drygt sex timmar, och det känns ganska bra, fast huvudet är inte riktigt med ännu.

Lördagarna, då brukade vi lyssna på Ring så spelar vi, och senare löste vi melodikrysset tillsammans, men nu är jag så skärande ensam utan honom som alltid fanns här. Under jakttiden såg han till att jag hade hörselkåpor med radio och så kallad medhörning, så att jag kunde lyssna. Nu kommer jag aldrig mer att jaga. det gör alldeles för ont inom mig. Jag minns förra årets jakt då han glad gick iväg med Koljo, medan jag satt kvar på passet. Så här såg det ut då...

Nu vandrar han i andra skogar, utan gevär, men med alla hundar som vi haft. De är nog glada över att ha husse hos sig igen. Han älskade hundarna och det var lika svårt varje gång det var dags att skicka iväg någon över regnbågsbron. Den här gången är det han själv som passerat den, och mötts av vovvarna och alla människor som stått honom nära. Ibland talade han om sin lillebror som han miste genom en tragisk båtolycka för många år sedan. Han sörjde honom djupt och berättade om fina minnen som bröderna delat, och så sade han, att ingen förstod hur mycket han sörjde brodern. Ingen, förrän jag kom in i hans liv. En bror finns kvar, den äldste, och han kommer hit lite senare i månaden.

Sorgen och saknaden tar över tankarna titt som tätt. I dag såg min tandborste så ensam ut i sin mugg på toaletten. Den som Smörhalvan brukade använda stod där, utan hans borstar. Han hade alltid flera som han växlade emellan. Jag vill ännu en gång påminna er som läser detta, att vara rädda om varandra. Säg ofta, att ni älskar er partner, era anhöriga samt era vänner.