I dag har personal från Gällivare sjukhus - palliativa enheten samt från Jokkmokk - hemsjukvården, besökt oss. Det var mycket information om vad vi kan få hjälp med, och detta välsmorda maskineri hade jag ju ingen aning om att det fanns. Vi kunde också få ställa frågor angående denna sjukdom och dess följder, men jag hade bara några. Senare kan vi återkomma om det är något vi undrar över. Dottern/sjuksköterskan Gullhöna är också till stor hjälp, och det känns så skönt att hon nu finns nära oss den här första tiden, och då speciellt efter torsdagen då Smörhalvan fått sin första cellgiftsbehandling. Vi vet ju ännu inte hur det blir, och ni som följer min blogg får veta det senare.

Som vanligt under den senaste tiden har många ringt och undrat, och visst är det bra, att jag kan berätta om hur det står till med min käre Smörhalva. Han vill ju att alla ska få veta hur han mår, även om jag får ta emot telefonsamtal större delen av dagen. Nu måste jag ju också svara i hans mobil, eftersom han har så svårt med talet ännu. Ett samtal genererade i en fantastisk gåva, som jag hemlighåller för givarnas skull. Istället för blommor, sade de, och det är så vackert tänkt och handlat. En blombukett vissnar fort även om den är vacker. Jag måste nog skriva ner allt som vi fått, så vi har ett bevis på att det finns änglar. Man glömmer så lätt då annat dyker upp. Vackra tankar, hjärtan samt styrkekramar är inte heller att förakta, för då vet jag att där ute i cyberrymden finns människor som önskar oss allt gott.