Sedan den 7 juni, så har jag funderat på var alla änglar håller hus. När min käre Smörhalva blev sjuk i cancer så bad jag till alla änglar att de skulle hjälpa honom. Det har gått trögt, och den ena efter den andra komplikationen har tillstött, och mitt eget hjärta har gått på högvarv för att orka med allt, och var är änglarna tänkte jag. Det är nog så, att det är många, många som behöver hjälp, och ibland tar himmelens änglar vanliga människors gestalter.

Så igår sände de först hit sju vita duvor som jag satt och pratade med på morgonen. Jag skulle ju till apoteket och hämta nya sprutor, och sedan skulle Smörhalvan få en läckande slang justerad. Underbara och empatifylld ängeln Leila hjälpte oss med varsamma händer där. Vid hemkomsten fick vi ett telefonsamtal av en ängel, som sade att vi kunde ta det lugnt med det kommande vedlasset. Han och en annan ängel skulle fixa det, så det blev kapat och kluvet. En stund senare ringde en annan ängel, som sade att jag fick hämta något som jag säkert behövde, så på eftermiddagen gjorde jag det. Vad det var vill jag inte berätta nu - något måste jag få ha hemligt. Det är min glädje. Ängelvännen Rolle ringde också, och sade att jag kunde komma och lämna Koljo och Kito hos honom nästkommande ödesdag, vilket jag tacksamt accepterade.

I dag kom så den dagen som vi både längtat och oroat oss för - besöket på Sunderbyns sjukhus. Vid entrén möttes vi upp av döttrarna Gullfia och Gullhöna som medförde en rullstol. Den senare jobbar ju på sjukhuset där, men har just nu semester, och hon visste ju precis vart vi skulle gå. Rullstolen var bra. Smörhalvan hade inte orkat gå genom långa korridorer. Vi kom till en mycket professionell cancerläkare, som vi fick omedelbart förtroende för. Han berättade hur läget var just då, men sedan blev det ny provtagning. Provsvaren var förhållandevis bra trots att han har cancern som ställer till allt möjligt. Det senaste är att min käre fått en svampinfektion i munnen och svalget, så nu fick han medicin för det, samt cortison, så han piggar på sig fortare och återfår matlusten. Jag får påpeka, att han har väldigt svårt att prata nu, men vi meddelar er som vill ringa till honom, när det går bra igen. Vidare så har han ingen gulsot, så behandlingen med cellgifter kommer att börja ganska så snart i Gällivare. Nu ska han få en omgång varannan vecka till att börja med, och då får vi se hur det ser ut att fungera och hur hans kropp reagerar.

Vi skulle också besöka vår Dietist, och hon var lika trevlig "live"  som hon lät i telefonen. Där fick vi med oss några olika näringsdrycker som Smörhalvan nu ska prova att dricka under helgen, så skulle hon ringa någon dag i nästa vecka, för att höra om det går bra.

Det blev besök på apoteket för medicinhämtning, och där var det också supertrevlig och hjälpsam personal. Hela sjukhuset tycks vara fyllt av änglar! Ni är fantastiska, och jag blir så rörd av alla empatiska bemötanden.

Vi känner oss betydligt gladare nu, och Smörhalvan tackar er alla ännu en gång för alla önskningar om gott tillfrisknande, för alla böner, blommor och alla presenter som kommit oss tillhanda. Ni är ju änglar - det är bara jag som inte insett det förut, var och en på sitt sätt. I höstas hade jag ju flera änglakontakter, så ni har inte övergivit oss. Nu rinner tårarna från mina ögon, då jag tänker på er och de varma tankar ni sänder.

Jag avslutar med en bild då vi satt i taxiväntrummet i Sunderbyn. Ni ser en glad trio med hopp om snar ljusare framtid, och det är förstås den fjärde, jag, lika glad, som höll i kameran...

Jag ser fram emot besöket av Gullfia med familj i helgen. Avlastning är alltid bra, och jag behöver nog det efter denna jobbiga månad.