Kära släktingar och vänner. Till er vill jag säga, att jag ser att ni ringer, men ibland hinner jag inte, och ibland kan jag inte svara just då. När jag far till och från Jokkmokk är det ju vägarbeten här och dä, så man måste ta det försiktigt med att ratta mellan alla  märken som sätts upp, och då svarar jag inte när det ringer. Om jag däremot är i närheten av en parkering, så kan det hända att jag svänger in och stannar. Vägarbete eller inte - jag pratar inte i telefonen då jag kör bil.

Nå - hur mår du eller hur är det? Det är frågor som dagligen når mig, och det är självklart att jag inte mår bra. Tankarna bara snurrar hit och dit, och jag har, förutom dem och också funderingar hur jag ska klara av allt fysiskt som ska göras. Jag hoppas att Smörhalvan orkar dra igång röjsågen åt mig, för det behövs att få bort en hel del långt gräs och annat växande. Jag vet ju hur man gör då man röjer - har haft en god lärare, och på vår egen gård, så kan ingen opponera sig mot mitt hanterande av röjsågen - fast det går inte så fort, men det får ta sin tid.

I midsommarhelgen har ju Smörhalvan varit stationerad i Jokkmokk, på Hälsocentralen, där de har en mycket fin personal som är värd all heder. Jag har ju varit dit varje dag, och igår tyckte jag faktiskt att Smörhalvan såg piggare ut. Talet var också klarare, och vi pratade en hel del. Det jag tryckte på, var - och är, att han ska komma tillbaka till oss. Nu är det bara en väg som gäller och det är vägen uppåt. Han håller med i mitt resonemang, och säger att han är så djupt nere som man kan komma, och då är min väg den rätta - UPPÅT!

Vi har så fin kontakt med all sjukvårdspersonal på alla enheter, och det är verkligen glädjande. Nu får vi inrikta oss på besöket i Sunderbyn senare i veckan och få all information vi vill ha.

Jag vill poängtera, att dessa mina skriverier om Smörhalvans cancer, och vad den för med sig, är delvis en sorts terapi åt mig själv, och dels kanske någon som är i min situation känner igen sig, och inser att det är fler som har samma bekymmer. Vi är inte ensamma. Det jag lagt märke till, är att jag nu inte bryr mig så mycket om vad som händer, och vad folk säger, utan alla mina tankar och känslor fokuseras kring detta - bli frisk min älskade Smörhalva! Utan dig blir jag inte ens halv - behöver dig för att fungera.

Snart kommer han hem efter besöket på sjukhuset i Gällivare. Där har han fått en venpump insatt samt varit och gjort ännu en skiktröntgen.

i dag har jag försökt att få tankarna att ta andra banor. Jag tog med mig barnbarnet Hjärtegrynets farmor, och vi åkte ner till Handelsträdgårdens rea, där vi köpte plantor. Det var en liten utflykt i regnet, och vi träffade flera bekanta, men så fort jag släppt av mitt ressällskap, så drog tankarna tillbaka till de smärtsamma spåren i mitt hjärta.

 

birgitta

26 juni 2017 17:02

Bra att kunna göra något annat en liten stund. Ibland är det skönt att få släppa fokus. Jag tänker på er. Brev kommer inte och du ska inte skriva förrän du känner att du behöver det för egen del.
Mina ljusa tankar skickar jag till er var dag. Kramar

Maj-Britt

26 juni 2017 21:45

Just nu känns det bra att slippa skriva brev - jag avrusar mig på bloggen. Kan kanske hjälpa någon annan också på det sättet. Kram.

 

yvonne

26 juni 2017 22:19

så bra att du pratar,skriver om eran sorg o sjukdom som drabbat er..jag fick min cancer diagnos -96 o lever med den med hjälp av sprutor,men som jag har pratat,gråtit,varit arg,det hjälper,har säkert pratat sönder många av mina vänner,men det har hjälpt mig,o hjälper mig ännu..kram

Maj-Britt

27 juni 2017 08:25

Tack för de orden, Yvonne. Som jag också skrev - vi är inte ensamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...