I förmiddags då jag skrev mitt första inlägg för dagen, så såg allt ljust ut. Smörhalvan hade sovit hela natten, och hundarna var nöjda efter olika episoder, så även jag. När klockan blev 9.30 undrade jag hur länge Svansen och husse, som hade somnat om, skulle sova. De vaknade tvärt båda två, och Smörhalvan (som jag benämner husse beroende på situationen) gick på toa. När jag då såg honom blev jag nästan chockad. Han såg så mager ut bakifrån, och erkände själv, att han häpnat över sitt eget utseende. Detta till följd av ofrivillig diet - han får inte ner den mängd mat han vill ha, och hade ätit förut. Tisdagens korvskivor och pasta hjälpte inte mycket då dieten fortsatte.

Jag bestämde raskt att han måste till läkare och få dropp innan han alldeles tynar bort. Han instämde och jag började ringa, och hamnade : Du har plats nr 14 i kön! Gissa om jag blev frustrerad, men så småningom kom jag fram, och kunde ringa till rätt Hälsocentral. Väl framme där blev han inlagd med en droppflaska som ska ge honom nya krafter, och kanske få honom att äta lite mer. Han kommer att få stanna där resten av midsommarhelgen. Personalen där är supertrevliga, så jag känner mig nöjd, då han är i tryggt förvar.

Glädjen och sorgen - de vandra tillsammans, och det stämde mycket väl i dag, då denna afton började så bra, men jag vet också att efter regn kommer sol....som den gör här på min bild av Tårrajaursjön..

Igår var det en ganska vanlig dag, som den nu kan vara i vår situation. Hela dagen gick åt att pyssla med det ena och det andra som finns att göra i ett hushåll, och så gjorde jag i ordning mat för frysen till några kommande middagar då Gullhönan med familj kommer hem.

Vi var till Jokkmokk och handlade tillsammans, och det beror mycket på, att jag ville ha hem några säckar med hundmat. Trots att Smörhalvan är angripen av cancern, så orkar han ännu lyfta säckar i kundvagnen och därifrån till bilen samt sluttransport till matkällaren då vi kommit hem. Vi hann också med att göra en snabbvisit hos Hjärtegrynets farmor, och hon fick en efterlängtad limpa. Sådana gillar hon, och säger att de är så bra, då de inte har hårda kanter som köpebröden.

När vi kom hem, blev middagen rätt så sporadisk med hälsosam, proteinrik mat till Smörhalvan, medan jag kände mig skuldmedveten över att kunna äta sådant som han inte längre kan. Jag hoppas innerligt att han en dag ska kunna göra det, då medicineringen sätter fart och tar bort de sjuka delarna ur hans kropp.

Igår var också den dag då inga tårar föll från mina ögon, trots att jag kände mig ledsen emellanåt, men på eftermiddagen kände jag mig så trött, som om jag vakat i flera månader. John Blund envisades med att påstå att jag skulle lägga mig. Smörhalvan såg också att jag var helt slut, så han sade också att jag skulle välja sängen. Han skulle ta ut hundarna för en snabbrastning innan han också somnade. Jag stängde av min telefon och gick med en tidning till sängen redan efter kl.19.30, men jag upptäckte nu på morgonen att jag inte hade fattat vad jag läste.

I dag lyser solen, och säger att dagen nog blir fin. Jag har laddat tvättmaskinen eftersom vädret vid det här laget utlovar bra torkmöjligheter. När jag då slog igång telefonen hade jag ett tiotal meddelanden från folk som sökt mig igår. Jag får se om jag orkar med att ringa upp dem senare.

Hundarna har fått gå ut på sin vanliga morgontur, och sedan fick de frukost som de nobbade på grund av några ben som de lämnat tidigare.

Koljo gnagde en stund på sitt, men sedan ville han ut igen, och propsade på att nu vill jag verkligen ut! Då vi kom ut på bron blev det attackläge. En ekorre satt på gården, och hade jag inte hållit i kopplet så hade den fått riktigt bråttom. Nu tog den bara några snabba skutt till den närmaste rönnen. Koljo drog vidare mot hundgården, och där - där! Där satt det en ekorre till, och på kojtaket till råga på allt! Jag trodde att Koljo hade tänkt gå igenom nätet. Så fräckt att sitta där - och på min koja! tänkte han nog, men den här gången hann den undan till tallen bredvid, och där satt den och tjick-tjackade medan svansen svängde protesterande. Koljo nöjde sig med att titta förnärmat på inkräktaren, men sedan lade han sig demonstrativt på kojans tak. Dessa episoder gör att jag för några ögonblick glömmer allt annat.

Kito skulle också ut, så nu är det två "korrbevakare" på plats, fast det är nog roligare att busa med den som man kommer åt. Svansen stannar inne och värmer husses rygg i sängen, så där kan de ligga hur länge de vill.

Med risk för att vara tjatig, så frågade jag Smörhalvan hur natten varit, och han sade att det var riktigt bra. Sådana gånger känns det bra för mig också, och orons täcke kastadess iväg just då. Det var förresten väldigt trångt då jag vaknade kl.5.45, så även jag hade sovit bra. Koljo låg med huvudet på mina fötter, Kito mellan mig och Smörhalvan medan Svansen parkerat sig längre ned i sängen.

Så är det midsommarafton, och då kan det vara bra att öppna pärlskrinet med minnets pärlhalsband, och då går tankarna till förra årets fina afton då vi var till Porjus på kvällen som senare gled över till natt. Ha en trevlig midsommar ni alla som läser detta - det önskar jag er med en bild över Porjusselet.