Direktlänk till inlägg 21 juni 2017

Så går en dag ifrån vår tid

Av Maj-Britt - 21 juni 2017 09:39

Vaknade upp till ännu en tung dag. Det är tur, att vi har flera hundar i huset. De måste ju ut, de måste ha mat, vatten fyllas på och avföringen plockas upp. Allt tar sina minuter och timmar, och alla dessa göromål är bra som ger mig en stund av glömska. Då tårarna rann ohjedat i dag kom Svansen och satte sig invid mig. Han lade en tass i mitt knä, och i hans ögon såg jag hans tankar: Jag finns här, matte. Han krumbuktade sig och talade ordlöst till mig. Vi klarar oss inte utan husse, men händer det värsta så måste vi försöka gå vidare.

Det är svårt att ta till sig allt som ska göras utan Smörhalvans hjälp, men kommer tid kommer råd. Jag kan bara nämna några exempel: Kan inte starta motorsågen, båtmotorn, sjösätta båten, starta gräsklipparen och snöslungan, och så allt smått inomhus som bara måste göras.


Jag började tänka och minnas. På mitt pärlband finns många ljusa stunder, och alla älgjakter steg fram. En gång började vi märka ut en stig på jaktområdet en eftermiddag. Vi höll på ganska länge eftersom vi också pausade vid en eld och myste. Mörkret föll, men vi fortsatte i ficklampans sken. När vi kom ner till bilen, enades vi om, att vi är nog inte riktigt kloka någon av oss, som istället för att fortsätta måla dagen därpå, så höll vi på i mörkret!

I år får jaktlaget försöka skjuta älgarna på torra land, eftersom vi inte är med, och följaktligen kan jag inte simma ut efter någon som kastat sig i sjön.


En annan pärla som jag har är, då vi åkte ut på en skogsväg och fick se en björhona med tre ungar. Jag skulle ta en bild, men skakade av hänförelse, så bilden blev suddig. Då fanns inte digitalkaerorna och inte den tekniken, men i mitt minne är synen kristallklar. Den kraftiga honan, med sin glänsande päls, och de tre lurviga små liven, som var mer nyfikna på bilen. Honan fräste till åt dem, och efter en kort stund försvann de in i den skyddande skogen.


Himmelska upplevelser har vi också. Vid några tillfällen har vi besökt Galtispuoda, fjället vid Arjeplog. Där är himlen så nära och luften så härligt klar. Det är lätt att andas. Utsikten åt alla håll, gör att man känner sig som om man stod på världens tak.


Jag kom osökt, att tänka på då flickorna var små och följde oss på våra djurspanarturer. De hade med sig ritblock, pennor, böcker och annat som just då måste vara med. En låt i kasettspelaren som alltid gick varm och som de sjöng med i - ibland flera gånger, var Lasse Stefanz med: Hela livet med dig. Den är just nu väldigt aktuell i våra liv.


Den här gångens betraktelse vill jag avsluta med lite glädje, och det är så konstigt hur värderingarna ändras då en svår sjukdom stiger fram. Jag hade väl aldrig trott, att jag skulle känna mig så lycklig och glad, som jag gjorde igår då Smörhalvan åt flera skivor stekt korv, och till dem pasta. Denna måltid var mycket annorlunda mot den senaste tiden kokta ägg, risifrutti, smoothies och vätskeersättning. Han mådde bra efteråt också, och har sovit gott under natten, och for med förnyade krafter på jobbet. Jadå, han orkar jobba ännu, och läkaren har sagt, att han får jobba i den utsträckning han kan och vill. Det är förresten han själv som bett mig att skriva om hans cancer, och hur det hela fortlöper.

Glöm inte att vara rädda om varandra!

 
 
Bengt

Bengt

21 juni 2017 11:37

Tänkvärt och glädjande i all tråkighet att läsa får bloggen liv på nytt

http://Farstutrappan

Maj-Britt

22 juni 2017 05:03

Jag är ju sådan, att jag försöker se om det inte finns ett korn av glädje i allt det trista.

 
Ingen bild

birgitta

21 juni 2017 19:54

SKickar all kärlek!

Maj-Britt

22 juni 2017 05:02

Tack Birgitta!

 
Ingen bild

Lennart Albinsson

22 juni 2017 06:32

Jag blir mer och mer imponerad av dig dom
människa..Trots svårigheter så ser du ljuset.Jag håller tummarna för att det går vägen för er.
Lennart A

Maj-Britt

23 juni 2017 07:27

Lennart - då det är som mörkast finns ändå ljuset långt, långt borta. Du vet, att det står i Bibeln : Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus....
På detta förlitar jag mig..

 
Ingen bild

Jessy

22 juni 2017 21:40

Styrkekramar ❤️

Maj-Britt

23 juni 2017 07:25

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - 7 juli 2023 07:47

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

Av Maj-Britt - 21 april 2023 08:12

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

Av Maj-Britt - 5 mars 2023 18:46


  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Av Maj-Britt - 5 februari 2023 17:56

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Av Maj-Britt - 13 november 2022 08:05

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26 27
28
29 30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards