Direktlänk till inlägg 30 mars 2016

Februari, mars, och än så länge i Sverige

Av Maj-Britt - 30 mars 2016 18:35

Det är ett tag sedan jag skrev på min blogg, men många gånger som jag tänkt börja, så har något kommit i vägen. Men nu blir det några rader - en liten sammanfattning.

Februari - då efter vintermarknaden blev det en av våra präster som blev pensionär, och skulle tackas för lång och trogen tjänst. Det var väldigt trevligt i kyrkan den dagen, och vi fick höra olika språk talas. Först var det förstås den avgående prästen Anders Nilsson som talade svenska. Det här är Smörhalvans bild, då jag inte tyckte att mina var npg bra.

 

Johan Märak, vår gamle kyrkoherde läste på Lulesamiska.

 

Arabiska blev nästa språk, och det framfördes en psalm av flyktingar som kommit till Jokkmokk.

  

Vår underbara kör lät sina vackra stämmor ljuda. Jag saknade vännen Erikas röst, men till min stora glädje var hon med i Församlingshemmet dit hela sällskapet förflyttade sig efter gudstjänsten.

 

Där fick sig Anders Nilsson ett stycke framfört speciellt till honom, och det handlade om hans intressen och liv. Mycket fint och populärt; och så Erikas röst! Den lyfter i alla fall mig till stor njutnivå.


Senare i den månaden uppvaktade vi min kära svägerska Susanna i Porjus som fyllde 85 år, men som fortfarande är aktiv i sitt slöjdande, fast det är i mindre skala nu av förståeliga skäl. Jag hade gjort en tårta med hallon som fyllning och även ovanpå. Sådant gillar hon, och så här såg tårtan ut.

 


Mars månad öppnade med nästa födelsedag, Smörhalvan blir snart myndig - om ett år ungefär. Dessa hade jag gjort till honom nu.

 

Månaden öppnade också med kalasfint väder för tolkning med hundarna. De tidiga stunderna - då var vi ensamma på spåren, vovvarna och jag och det var obeskrivliga stunder.

     

Vasaloppet tittade vi sedan på, fast hundarna var inte så intresserade, men det gick bra att sova till TV-ljudet..

   

Sedan blev det - skottår- som det skulle vara, antar jag. Så här såg det ut nedanför vårt hus då Smörhalvan jobbade som en "skotte".

     

Nu har mycket försvunnit, men ännu är det stora högar av snö här och där. Det som fanns på isen är borta, och det ser ut som en spegel av vatten där. Bara vårt tolkspår är något så när intakt, fast det är farligt att köra där nu eftersom det är fruset och går så väldigt fort när vovvarna sätter fart.


Ännu ett födelsedagsbarn fick sin tårta...

 

Men nu kommer jag till det huvudsakliga, som gjorde att jag började göra mitt blogginlägg just i dag.


Sverige, Sverige???

Så många galenskaper som nu byggs upp i Sverige kring alla flyktingar – Jag häpnar.

Ska börja med att säga, att jag inte anser mig själv att vara rasist. Jag har många goda vänner från olika nationaliteter i vår kommun, Jokkmokk, i övriga Sverige och världen samt några av urbefolkningarna. Jag har också under en period arbetat med flyktingar från det forna Jugoslavien och det har fungerat bra.


Anledningen till att jag skriver detta inlägg är, att jag under de senaste åren både hört och läst att vissa traditioner och uttryck som länge varit fungerande i svenska språket plötsligt ska tas bort! Barnböcker nagelfars för att hitta lilla minsta sak som kan vara störande för de flyktingar som kommer hit till Sverige!! Vadå? Ska vi vara tvungna att ta bort det som varit acceptabelt under en lång, lång tid? När jag växte upp fick jag lära mig ett uttryck, som i allra högsta grad borde gälla för människor från andra länder som kommer hit. Det är ”ta seden dit man kommer”. Jag kan bara inte tänka mig att folk i de krigiska länderna skulle ändra på sina seder och bruk för att det kommer en svensk familj som ska bo just där. Har i alla fall inte hört talas om detta.


Fortsätter det på det här sättet, så kommer inte Sverige att vara Sverige inom en snar framtid. Vi ska anpassa oss så inte invandrare och flyktingar blir kränkta på något vis. Nej, de som blir kränkta – det är faktiskt vi som har fötts här och levt här långt innan detta hänsynstagande poppat upp. Bostäder byggs, och så får hotellen ta emot alla asylsökande, men det duger inte alla gånger. Det klagas på mat, på boendet, och så vandaliseras dessa fina lokaler till oigenkännlighet. Ska det vara så, ska det få fortsätta på detta sätt?


Jag känner till en äldre svensk kvinna, vars lägenhet blev vattenskadad, och under tiden som det skulle repareras fick hon flytta till ett mindre boende som är under all kritik. Lägenheten är nog avsedd som förvaringsutrymme för det är det värsta jag har sett – stora sprickor i golvet och bitar av panelen sticker upp. Det fanns inget annat! Alla lägenheter är upptagna av asylsökande och flyktingar!! Tänk om denna kvinna fått ta in på ett hotell med all service! Det var ju inte hennes fel, att hennes lägenhet blev vattenskadad!


Det senaste, som jag reagerat på är följande klipp ur dagens NSD, en av våra lokala tidningar.

 

Det är inte det att jag missunnar folk att få hjälp, men då tycker jag att det ska vara lika för dem som bott här i landet, innan det blev tal om att göra Sverige till en enda stor flyktingförläggning.

Jag vet, att det finns pensionärer som inte har råd att uppsöka en distriktssköterska, än mindre en läkare eller tandläkare. Avgifter höjs alltmer, och snart är det bara de ”nya svenskarna” som har råd att besöka någon institution.


Detta var allt från mig den här gången.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Fredag 11 okt 11:46

  Måndagen började med att grävningen för en ny avloppsanläggning startade.   Det blev en ny publikmagnet i byn. Några kom och tittade, och jag hade liksaom första parkett från sovrumsfönstret.     Igår for jag ut med Koljo som intress...

Av Maj-Britt - Måndag 7 okt 11:22


  7 oktober Nu har jag gått runt i sorg och saknad under två år. I dag är det precis två år sedan vi gravsatte urnan med min Smörhalva, och inget känns lättare, fast många säger att "det går över". När man också får problem som ska lösas får jag...

Av Maj-Britt - Söndag 8 sept 09:30


  Igår var jag på begravningen av byns äldsta kvinna som blev 100 år i december 2018. Hon bar samma namn som min älskade mor - Anna. Så här i lingontider minns jag ett tillfälle då jag skulle åka och plocka lingon. (Den här händelsen ligger långt ...

Av Maj-Britt - Lördag 31 aug 10:35

  Så är det dags för augusti månads sista dag - en dag då hösten knackar på. Det är höstmarknad i Jokkmokk i dag. Den började igår, och då gorde jag en snabbvisit av marknadsområdet, innan jag raskt vände om hem igen. Som jag förut har skrivit om,...

Av Maj-Britt - Måndag 29 juli 22:13

  I dag var det nästan som vanligt. Tempereturen var 6,8 plusgrader, så vi gjorde oss klara för en efterlängtad promenad. Motionen har skötts på annat sätt under de varma dagar som passerat. Vattnets värme fick dimman att stiga uppåt, och det var ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se