Jokkmokks kommun lägger ut turistiska mål som man kan besöka och stämpla in sitt deltagarkort för detta ändamål. Efter att ha besökt alla dessa, så kan man lämna in kortet till Biblioteket eller Turistbyrån, och har man tur kan man vinna något pris.

Följande ställen besökte vi i somras, och alla dagar hade vi tur med vädret, precis som förrförra året, även om det såg mulet ut några gånger då vi for iväg hemifrån.

Harsprånget

Väg 45 norrut från Jokkmokk mot Porjus ca 34 km. Sväng vänster vid skylt Harsprångsfallet, utsiktsplats och minnessten. Från parkeringen går en spångad stig med informationstavlor. Det är en historisk plats med litet vackert fall, och en fantastisk utsikt som bredde ut sig mer och mer ju längre nerför trapporna vi kom. Jag försökte räkna stegen, men missade på några, men kanske det går bättre nästa år.

Som ni ser, så är det fint att gå ner.

Det lilla fallet....

Längst ner, så ser vi den stora strömfåran där Luleälven tog sin väg före kraftverks bygget.

En lagun bildades vid klipporna...

Och en informationstavla....

Det var inte bara bra under bygget. Här kan ni se vilka som förolyckades på ett eller annat sätt.

Granudden

Granuddens skvaltkvarn vid vägen till Kvikkjokk. Kör väg 45 från Jokkmokk mot Porjus. Efter ca 7 km, sväng vänster in på Kvikkjokksvägen. och kör 52,5 km, sväng höger vid skylt kvarn 1 och kör vidare Kobergsvägen ca 1,2 km. Följ stigen till vänster 150 meter. Kvarnen skymtar mellan träden så fortsätt tills ni kommer fram. Där finns en av få kvarvarande skvaltor, som fortfarande används och den blev restaurerad 1981, och renoverades ytterligare 2006. Vid speciella tillfällen mal man i kvarnen, men man kan gå dit och titta när man vill. Dörren är alltid öppen.

En fin spångad väg leder till kvarnen.

En liten underbar tjärn som förser kvarnen med vatten.

En informationstavla finns invid tjärnen.

Kvarnhuset.

En glimt av timringen, som jag fascineras av.

Ett par har valt denna vackra plats för sitt bröllop. Interiör från kvarnhuset.

En informationstavla om kvarnen och dess funktion.

En fin toalett finns också, men eventuella besökare bör ta med sig toapapper, eftersom det inte brukar finnas något sådant där (i varje fall inte de gånger som vi har besökt platsen). Under den orangefärgade trekanten hänger stämplingsanordningen för deltagarkorten.

Fortsätt vidare på Kvikkjokksvägen ytterligare ca 53 km tills ni kommer till Köpenhamn. Ja, platsen heter faktiskt så.

Kör in på den stora grusplanen till höger och gå upp på stigen och följ den ca 600 m där det finns en grillplats.

Där ser ni den första skymten av

Brudslöjan – ett vattenfall nära Kvikkjokk. Det var den mest ansträngande vandringen, tyckte jag. Först var det uppför hela tiden, och så låg det en hel del stora träd tvärs över stigen. När vi då kom fram till rastplatsen var det ännu en bra bit till. Då rekommenderar jag ordentliga skor och slitstarka kläder.

Det blev till att balansera på smala passager, klamra sig fast och klättra högre och högre upp. Jag, som är höjdrädd vågade inte se mig om, medan Smörhalvan for som en bergsget framför mig. Vatten rann det överallt, och tänk om jag hade halkat! Efter en hel del pust och stön kom vi då upp på toppen, så man såg ut över parkeringen vid Köpenhamn. 

Men så skulle vi ner också, men Smörhalvan sade till mig, att jag skulle försöka backa ner, så det gjorde jag. Då såg jag andra vägar som jag skulle ha gått då vi gick upp, så det blir nästa kapitel. Vid rastplatsen pustade jag ut ordentligt medan Smörhalvan gick och tittade om man inte kunde ta en annan väg upp. Jag får väl se om orken finns kvar, så vi går upp en gång till detta år. Lusten finns i alla fall.

Vi åkte upp till Kvikkjokk innan vi vände om hem igen, och vägen bjöd på vackra vyer.

Kvikkjokksborna bor mycket vackert...

Masurgraven – då åkte vi på väg 45 mot Arvidsjaur ca 74 km från Jokkmokk räknat (Från oss 50 km).. Före Sikåbron följde vi Nordenvägen 1,8 km och så vänster igen efter 300 m, samt ytterligare 600 m där man kan parkera. Där fick jag se detta träd.

Till platsen går man ca 500 m. Det var många ”fynd” längs med stigen som jag måste fotografera, och dit måste vi en gång till, men då ska vi gå från ett annat håll.

Vi hittade en bplats. Undrar vem som har använt denna?

..och en närbild...

Vid kortstämplingsplatsen såg vi ut över Masurgraven..

Nästa gång ska vi gå en väg från ett annat håll, och Smörhalvan sade att det var närmare då, och då kommer man rätt under utsiktspunkten som var vårt mål den här gången. Synd bara, att vi inte hittade någon info-tavla om detta ställe.

På hemvägen tog vi en liten paus, så att Koljo och husse fick posera.

En fallen hjälte fick mig att ta fram kameran....

Njietjagårrså – kör E 45 från Jokkmokk mot Porjus, och efter 6 km svänger man till höger mot Messaure/Nattavaara. Kör 30 km och efter ni har kört över Messauredammen tar ni vägen till vänster mot Nattavaara, och kör på den ca 1,3 km. Åter en vänstersväng på vägen mot Blåberg tills ni kommer till en vägbom. Gå ca 1,5 km och ta första avfarten till vänster och gå ca 350 meter till ett sandtag och vägslut

Jag kunde inte motstå denne kämpe...

Sedan är det 150 m att gå till det slutliga målet uppför en backe, och även här finns ett vattenfall i en ravin med vidunderlig utsikt. Här uppe skulle jag gärna sitta en sommarnatt och titta ner i ravinen för att se om något av skogens vilda djur skulle komma för att släcka sin törst.

Man får nästan svindel då man tittar ner. 

Koljo vill inte vara kopplad, men den här gången var han tvungen.

Då var det här inlägget äntligen klart, så nu har ni fått följa med på en liten tur i Jokkmokks vackra kommun...Tack för att ni tittade.