Att upptäcka nya världar i sällskap med en hundvalp har sina positiva sidor. Det som man tycker är naturligt för oss människor är inte desamma för en liten fyrbent vän. Igår började det blåsa då det klarnade upp, och en av gångerna som jag gick ut med Koljo, så hade vindspelet under brotaket kommit igång. Det var något nytt! Koljo var tvungen att sätta sig och försöka fixera detta nya en lång stund innan han fick nog, och gjorde det han skulle.

Senare på kvällen slog jag på TV:n, och det har Koljo helt missat. Ny sittning och betrakta det som rörs där. Inte gick det att bita fast i något heller.

I dag visade termometern att nattemperaturen vari på bara fem plusgrader, men solen som äntligen visade sig värmde snabbt upp luften. Jag tog med mig vovvarna ut i skogen, en gång på förmiddagen, och den andra på eftermiddagen.

Från första turen:

Där borta är det något spännande...

Från den andra:

Koljo tittar noga på vad Svansen har för sig..

Om jag nu tar ett hopp kommer jag kanske över..

Svansen blev salig över att hitta en nog stor pöl så att han kunde få bada, och Koljo tittar intresserat på.

Plötsligt tog Koljo ett hopp och missbedömde avståndet. Han hamnade i vattnet, och simmade febrilt över till andra sidan pölen. Till och med Svansen lämnade sin boll för att kolla hur Koljo mådde, men det gick bra... Tyvärr hann inte min kamera med Koljos simtur, men det kommer nog fler tillfällen.