Direktlänk till inlägg 29 juli 2015

Sommar med bland annat dop - i en annan del av världen.

Av Maj-Britt - 29 juli 2015 18:09

Jag har tidigare nämnt, att jag har flera brevkamrater, och en av dem heter Kristina. Hon är gift med en grekisk man och bor växelvis i Sverige och Grekland. I hennes senaste brev berättar hon om doptraditioner i Grekland, och så här skriver hon: Dopen jag varit på här 20 och 28/6 var väldigt olika. 20/6 var kvällsdop. Barnet en grabb på 14 månader fotograferades i en timme av två filmare och en fotograf före dopet. Alla var uppklädda till tänderna i långa aftontoaletter. Barnet var en god, glad hålligång grabb, ingen gråt. Dopet varade i en timme och sedan fotografering i en timme till, då vi alla gratulerar och önskar barnet, hans föräldrar, far- och morföräldrar och gudmor - ett långt och bra liv. Medan man fotograferade fick vi en liten minnessak som tack för att vi var med om dopet. I det här fallet var gåvan en "bonbonier" som innehöll några karameller och en liten plåtbåt. Alla får också bakelse som äts på plats. Sedan var ca 100 gäster bjudna till restaurang. I kyrkan efteråt var vi fler. Vi fick god mat, små tilltugg allt dränkt i honung. Det är den nya kryddan till mat, dels hette restaurangen "Honungsbiet". Sött och gott.


Andra dopet var vår advokat som döpte sin dotterdotter på ön Egina, en timmes båtfärd från Fastlandet. Då hade vi på oss "vanliga kläder" och inte någon galatoalett. Dopet var klockan 12.00 på dagen i en urgammal, ynkligt liten kyrka med plats för ca 20-30 personer. Oj, tänkte jag - här blir vi inte många. Man hade gjort gården runt kyrkan vacker med en massa blommor och små buskar och tyll. Där stod också en gammaldags glassvagn som var igång, men tom! Innan dopbarnet kom hade vi även hunnit bli 300 personer på gården. Prästen kom och såg sig omkring och gick in och gjorde korstecknet över grytan som var dopfunt och lyfte ut den på gården och där var dopet. Två fotografer gick runt hela tiden men de behövde ingen extra tid. Efter dopet fick alla som ville ha glassen från vagnen. Då fanns det gott om den varan till glädje för alla barn, och även vuxna åt. Man fick ett minne, ett knyte med hemgjorda karameller och de satt fast på en rosa slickepinne som doftade rosor. Tyvärr var det många barn som hann smaka på pinnen innan de fick veta att det var en tvål! Ja, och bakelser fick vi också. Sedan efter att alla pussats och kramas var vi ca 300 personer som åkte i bilar över ön till havet på andra sidan. Där var en restaurang uppdukad för oss. God mat och dryck, härlig musik och dans till klockan 18.00 Då skulle vår båt gå till fastlandet. Den kom aldrig, hade fått motorfel, så efter ett tag kom bussar och körde oss tillbaka till Egina stad där första båten redan var fullbokad, så vi var hemma först vid 23-tiden efter en underbar dag. Så visst kan dop kännas helt olika fast det är "vanliga människor" alla.


Det är roligt att läsa om andra traditioner, och man lär sig väldigt mycket med att ha brevkamrater runt om i Sverige, och i världen för övrigt. Kristina är väldigt intresserad av det som händer runt mig och det samiska. Jag skickade henne en film för några år sedan, som John Erling Utsi gjort, och den filmen är nu i Pireus´universitets ägo, och används vid svenskundervisning där. Roligt, roligt!





 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Av Maj-Britt - Lördag 13 april 10:32

  I dag for jag ut tidigare eftersom det inte hade varit minusgrader under natten, men det hade ändå stabiliserat skoterspåret. Min kompis var inte riktigt i form efter gårdagens tur i solen, men hur det var så kom vi iväg, och ingen annan syntes ...

Av Maj-Britt - Fredag 29 mars 22:00


  Stegen, en äldre bild från mitt arkiv, som jag kallat "Stairway to heaven" - en sådan önskar jag i dag att det fanns, så man kunde gå dit på ett besök. För 54 år sedan just denna dag, föddes mitt första barn, en dotter, som reste iväg ett par må...

Av Maj-Britt - Måndag 18 mars 12:42


  Den här bilden visar en sekvens när man åker längs med Appoälven. Smörhalvan gjorde det här skoterspåret som jag använde flitigt. Nu finns det inte mer, och något nytt blir knappast gjort just där.   Jag ser många, många bilder på Faebook, o...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se