Direktlänk till inlägg 11 maj 2015

Är jag konstig?

Av Maj-Britt - 11 maj 2015 18:31

Antologier innehåller så många ämnen som man kan behandla, tycka om eller bara tycka att skribenten är konstig.


Människan är en mycket konstig varelse. det har nog fler än jag upptäckt, men ni undrar säkert vad jag menar.


Det är nämligen så, att jag ibland brukar säga vänliga saker till dem jag möter i en affär, bank, apotek eller andra inrättningar. Vad händer? Ja, oftast tittar den tilltalade människan på mig lite misstänksamt, och undrar säkert om jag är riktigt nykter eller kanske heltokig. Vad menar hon?


Varför gör jag så, kanske många undrar, och det hänger ihop med en strof ur en sång jag hörde för första gången för många år sedan. "Kom till mig med dina blommor mens jag lever". Det var ord som grep tag i mig, och är så väldigt, väldigt sanna. Jag har gått från tanke till gärning, och därför får ni dras med mitt konstiga uppförande. Jag kommer att fortsätta med mina kommentarer, mina små presenter eller blommor, och jag vet att någon blir glad - utan att reflektera över vad som är min mening.


Mina funderingar går andra vägar, och det gäller pengar! På en del affärer blir man bemött av någon bakom disken som har mungiporna konstant nerdragna, och som till och med är snäsig då man försöker säga något. Är ni inte glada för mina kronor, fast jag kanske inte handlar så mycket den dagen? Det är ju på grund av dessa små bäckar (tillsammans med större åar) som gör att ni har ett arbete. Pengar är pengar, fast jag inte har någon direktörstitel eller något liknande. Jag har ibland haft med mig bekanta från andra orter när jag gått och handlat, och de har varit alldeles bestörta över bemötandet. (Alla är inte likadana som tur är) Jag brukar tänka, att de kanske just denna dag grälat med den person som de lever med. Kanske har svärmor lagt sig i för mycket i något, eller så är inte sexlivet som det ska. Jag försöker finna olika anledningar till människors uppträdande, och ibland drar min fantasi iväg på oanade strövtåg beroende på vem jag har framför mig. Ni skulle bara veta! Det som är svårt att förstå - det är när det händer flera gånger med dåligt bemötande, och det är nog det som gör att man kanske väljer att gå till en annan affär. Men alla ni andra, som ler och hejar! Ni är guld värda!


Jag har också observerat, att om en person sitter i en rullstol, så talas det över huvudet på denne/denna. Det är som om de inte kan svara för sig själva - och ändå är det inget fel på deras intellekt....


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Av Maj-Britt - Lördag 13 april 10:32

  I dag for jag ut tidigare eftersom det inte hade varit minusgrader under natten, men det hade ändå stabiliserat skoterspåret. Min kompis var inte riktigt i form efter gårdagens tur i solen, men hur det var så kom vi iväg, och ingen annan syntes ...

Av Maj-Britt - Fredag 29 mars 22:00


  Stegen, en äldre bild från mitt arkiv, som jag kallat "Stairway to heaven" - en sådan önskar jag i dag att det fanns, så man kunde gå dit på ett besök. För 54 år sedan just denna dag, föddes mitt första barn, en dotter, som reste iväg ett par må...

Av Maj-Britt - Måndag 18 mars 12:42


  Den här bilden visar en sekvens när man åker längs med Appoälven. Smörhalvan gjorde det här skoterspåret som jag använde flitigt. Nu finns det inte mer, och något nytt blir knappast gjort just där.   Jag ser många, många bilder på Faebook, o...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se