Morgondramatik

Åter en morgon med strålande sol över glittriga, vita vidder. I dag tog jag med mig pimpelspöet för att prova lyckan.

Svansen sprang villigt iväg, men här och där måste han stanna och sniffa på nya spår av någon annan hund än de som brukar vara i farten, men fram kom vi.

När vi då hade vänt vid eldplatsen, så knackade jag upp några pimpelhål som Smörhalvan gjort vid ett tidigare tillfälle. Det var ingen större ansträngning att få upp hålen – bara en tunn isskorpa överst. Jag fick napp nästan genast, och hamnade nog i ett stim. Tre så kallade matabborrar fick jag upp, men så blev det lugnt ett tag. Svanarna hördes väl från älvens utlopp från sjön, och rätt vad det var började de att föra ett våldsamt liv. De skrek och flaxade och hetsade upp sig – och Svansen blev också taggad! Han undrade vad som stod på, och strax fick vi se en räv som kom springande längs med stranden. Det var nog den som förargat svanarna. Jag tog fram kameran, och skulle ta en bild på honom, men då började Svansen skälla, och räven fick bråttom, och kastade sig in i skogen. I samma veva kände jag att jag fått napp, och det var inte det lättaste att försöka parera allting. Hund, pimpelspö och kamera. Den senare åkte snabbt ner i fickan, och nappet jag hade på spöet var en liten harr!

När allt lugnat ner sig fick jag det som skulle bli min sista fångst för dagen – en liten fisk till Svansen. Han vet precis vilken storlek som är hans, och han var inte alls villig att släppa ifrån sig den för att jag skulle få ta en bild.

Innan vi for hem tog jag en bild av den glittriga diamantvärlden. När jag lade in den i datorn fick jag se hjärtat! Underbart!

När vi närmade oss hemmet tog jag denna bild av någon som hade testat att köra skoter på sidan om spåret, och då såg det ut så här.