Påskhelgen 2015

Före påsken ringde dottern Gullfia, och sade att de skulle komma med sina familjer, och jag insåg att jag hade haft tur, då jag veckorna innan hade bakat och lagat mat, så det fanns bara att ta fram vi behov. Härligt.

De kom på skärtorsdag kväll, och huset fylldes plötsligt av ett myller utan like. Fyra vuxna, tre småttingar och en hund, Dizel. Svansen blev helt konfunderad, och visste inte vem han skulle ge sin uppmärksamhet. Hundkompisen eller småttingarna – och så måste han kolla vad husse gjorde. Sängarna hade vi bäddat, och det är tur att vi vid tidigare tillfällen köpt många täcken och kuddar, så det var helt perfekt.

Svansen tänker intensivt på vad han ska göra nu, då han fått hem kompisen Dizel...

Långfredag – då for lille Gulleprinsen, Isak ut med sin pappa. De skulle åka pulka efter frukosten, och nästa programpunkt var spännande. Vi hade fått en inbjudan av vännen Roland som har draghundar, att köra eller åka med hundspann, så då for vi till honom. Våra hundar fick stanna hemma. Den som var mest entusiastisk till att köra var Gullfia. Hon har ju alltid ägnat sig åt denna sysselsättning tillsammans med en grannes dotter då de började hantera det där med att tolka med en hund. Men nu fick hon köra med fyra hundar, liksom Gullhöna. Roland körde själv med sex hundar, och bildade förtrupp, så han kunde bromsa upp farten så att de andra inte skulle köra för fort.

Vi körde till vår eldplats där vi brukar vara, och där fikade vi innan vi for hem igen. Då ville Gullhönas sambo köra, så de bytte av varandra. På bilden, bakom andra spannet står han, och bakom det första är Gullfia.

Vi övriga körde med skotrar med kälkar bakefter, och de små barnen, men Gullfias fyraåring Hjärtesmulan Stina, var verkligen tuff. Hon skulle åka med Roland och hans sex hundar, och det fick hon förstås. Det gick ju inte så fort eftersom det var varmt och soligt, så farten var lämplig.

Efter vi kommit hem igen, så blev det byte av ekipagen. Skotrar och kälkar med det som vi behövde packades, och så for vi tillbaka till eldplatsen där vi gjorde upp eld, och Smörhalvan fick borra upp hål inför pimplingen. Småttingarna var engagerade och skulle vara med så klart. Hjärtesmulan var ivrig, och hon fick ganska snart en abbojje liksom hennes mamma och jag.

Så kom det upp en stor fisk som Gullfia fick hjälpa henne att få upp. Ojj! Vad äj det? Gullfia berättade vad det var för sort, och Hjärtesmulan kom glädjestrålande och talade om att hon fått en haj!

Ni förstår säkert att det var en harr, men hon är så himla söt då hon inte kan säga ”r” så bara det är en hel del av charmen. I övrigt sprang hon omkring om lekte med de andra mindre fiskarna. Svansen fick som vanligt en liten abbojje, som han inte hade tid att äta, men sprang omkring med den ett tag innan kompisen Dizel fick den.

Småttingarna ville åka skoter, och det fick de förstås göra med mycket reducerad fart.

Efter en härlig lunch vid elden fortsatte pimplingen ett tag innan vi for hem. Hundarna lekte med varandra och Svansen höll sig mest kring Hjärtesmulan – hon kastade ju snöbollar åt honom, och där skulle han naturligtvis bevaka dem. Dizel brydde sig inte så mycket, utan han kollade runt lite allmänt om något av barnen hade tappat något ätbart.

På hemvägen åkte jag i skoterpulkan med Hjärtesmulan som till sist somnade mot mig, och jag mindes då en annan liten tjej, som gjorde på samma sätt en nyårsafton för många år sedan. Vi skulle då åka och tända ljus på hundgravarna, och Hjärtegrynet var en liten, liten tös, men som sagt, hon satt framför mig då vi åkte genom skogen, eftersom hon skulle kolla så att morfar körde rätt väg. Känslan och doften av ett litet barn i famnen är obeskrivlig. När som helst kan jag framkalla det ögonblicket – en av de underbaraste pärlorna i min ögonblickssjö. Men för att återgå till Långfredagen så blev det andra aktiviteter innan vi åt middag, och Gulleprinsen Isak är som vanligt matfrisk, men det var ju så mycket annat som var intressant och det var svårt att hantera.

Han är ju som Svansen – ska vara med överallt. Den familjen åkte hem på kvällen eftersom Gullhönas sambo skulle jobba dagen därpå, och hon själv skulle plugga på en del fakta inför praktikperioden på Sunderbyns sjukhus. Ett delmål är sjuksköterska.

Påskafton – då for vi ut igen, och vi blev verkligen imponerade av de små. Inget gnäll eller knorr på något sätt, utom då tröttheten satte in. Hjärtesmulan pimplade glatt sina abbojjaj, och var lika glad för de små fiskarna. Hennes lillebror Hjärteprinsen Emil var inte så värst intresserad av att pimpla, så han övergav spöet snabbt, och återgick till att fylla snö i en liten hink. Då och då tultade han omkring, och det gjorde han mycket bra för att vara drygt två år. Det var ju några cm blöt snö som han skulle ta sig igenom.

Här är barnen med sin pappa.

Vi hade faktiskt tur med vädret, inte direkt sol den dagen, men den kom i alla fall fram då och då, och det var inte heller blåsigt.

Jag stannade kvar som hundvakt, medan de andra for iväg till ett annat ställe, och där fick Smörhalvan en fin gädda, och Hjärtesmulan fick en haj igen. Hon har tur den tjejen.

På hemvägen somnade småttingarna i skoterkälken och de var så söta. De sov ganska länge ute då vi kommit hem, och det kändes nog bra för dem.

Jag gillar ju att se på ”Gladiatorerna” på TV, och nu fick jag sällskap – Hjärtesmulan, och hon gjorde så att jag nästan fick tårar i ögonen. Hennes mamma kom in och frågade vad vi höll på med, och då kom lilla barnets kommentar. Jag sej på TV med mojmoj,” och hennes blick då hon tittade på mig var obetalbar. Det var det där klassiska ” du och jag mojmoj”.. Gullfia sade att hon aldrig hade sett det programmet förut, men nu satt hon på soffan bredvid mig och frågade då och då vad de skulle göra. 

Påskdagen var det lugnt och ganska varmt ute. Gullfia valde att sela på Svansen och Dizel, och så gav de sig iväg, och var framme ganska snart innan vi kom dit. Hjärtesmulan var snabb på att börja pimpla, och det blev nya abbojjaj, så hon var belåten.

Hennes lillebror var fortfarande halvsömnig, så till sist somnade han på renskinnen i kälken. Det såg så skönt ut, att jag fick lust att lägga mig där jag också, men hennes pappa hade kommit på samma idé, så då fick han lägga sig där.

Hjärtesmulan roade sig med det ena och det andra. Här testar hon att sparka sig fram, och de rätta takterna sitter i..

Hela gänget for iväg hem till Luleå samma dag eftersom Hjärtegrynet Cajsa hade kommit hem från en basketturnering i Wien. Hennes lag kom på delad tredje plats. Grattis!

Annandag Påsk, då blåste det och jag hade bara en känning av en fisk som knuffade till masken utan att nappa. En bekant kom just förbi med sin skoter, så jag tror att fisken som var och kollade min mask blev störd och stack iväg.

Nu har lugnet lägrat sig inomhus. Svansen somnade ganska snabbt efter att alla åkt hem, och där låg han och snarkade. Han var ännu trött igår och bytte bara sovplatser. Det är tröttsamt att vara på alerten och hålla koll på människor och djur, och tolkturen med Gullfia, blev nog det värsta under hela påsken. Han fick ju springa i flera kilometer, visserligen med hjälp av Dizel – men husse körde ju före med skotern, och honom skulle han hinna ifatt.

Jag ska lägga in fler bilder vid ett senare tillfälle, eftersom jag inte hann lägga in alla i datorn i skrivande stund. 

Nu är jag är lycklig på sätt och vis över den hårda vinden. Jag håller på att tvätta undan lakan med mera efter påskgästerna, och jag hinner få allt torrt och väldoftande.

 

MiaMIaMIa

27 april 2015 04:23

Vi är en familj som är inne på tredje tävlingsåret. Vi startade med sporten hösten 2012. Vi har 6 hundar som vi träna och tävla i barmark tillsammans hittills.

Är en familj med ett stort hundintresse. Vårt liv kretsar kring våra 6 hundar. Vi tycker att det är en rolig sport att hålla på med på fritiden. Det gyna hälsa m.m

Hundintressen har jag haft sedan jag var barn. Det är det jag älska att göra på fritiden. Hundarna förgyller min vardag. Som kretsar en hel del kring våra hundar.

Jag är född - 1970. Lever med min man och våra två barn och våra 6 hundarna. Hundarna är vårt liv. Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.

Min bror kom in på ett bananskal ler. Det tycker vi att det är roligt. Så han har ett intresse tillsammans med oss.

Vi har en stuga uppe i Sälen som vi bruka tillbringa mycker tid. Både sommar och vinter, På vinter kör vi mycker med hundar med släde så mycker vi kan då. På sommaren kör vi mycker kickback och cykel m.m

Mitt andra intresse är ridsport. Jag rider två gånger i veckan. Jag tävlar i hoppning och dressyr m.m Är nöjd med mina palcerningar. Har ridet sedan jag var barn. Kommer fortfarande att rida och tävla om hälsa tillåter detta.

På min fritid så håller jag på för det mesta med våra hundarna och hästarna.

Jag har en sysselsättning genom kommunens psykatrin är där mindre halv tid.
Det passa mig utmärkt att har det så.
Så jag har fullt upp ändå m.m

Sedan är det min familj som jag tillbringa mycker tid med tillsammans också.

Har det till godo!

Läs min blogg vetja !

miamiamia.bloggplatsen.se

Jag skriver om våra tävlingar med våra hundar, om allt m.m

Skriv vad ni tycker m.m Jag tåler för det mesta !

Vad tycker ni om detta inlägg som jag har skrivet ?

Vad vill ni att jag ska skriva om m.m.?


/ Maria

E-mail: mia2@home.se

Mobil:

http://miamiamia.bloggplatsen.se

Maj-Britt

27 april 2015 06:40

Hej! Så roligt, att få höra en del av ditt liv, och att ni håller på med hundar. Vi har haft sex stycken vi också, fast det var inte draghundar alla, men det blev så till sist. Jag fixade selar i varierande storlekar, och det fungerade bra. Tyvärr inträffar sjukdomar, så flera har fått springa iväg över regnbågsbron tillsammans med dem som blivit gamla. Nu har vi bara en enda, Svansen, och både min man (som jag kallar för Smörhalvan) har växt upp med hundar, och vi kan inte tänka oss ett liv utan dessa djur. Ett tag hade vi katter också, och de fungerade bra tillsammans med hundarna, men så blev jag allergisk, så nu är de råttjägare hos Sankte Per. Jag finns på Facebook med namnet Maj-Britt Larsson, och där lägger jag också ut bilder. Vi är flera med det namnet, men jag är den enda som har hundbild vid namnet.

 

MiaMIaMIa

2 maj 2015 19:07

Hoppas att du hör av dig till mig igen. Vi har ju samma intresse ju. Vad bor ni hän?

http://miamiamia.bloggplatsen.se

Maj-Britt

2 maj 2015 22:50

Alltid bra med samma intressen...

 

MiaMIaMIa

2 maj 2015 19:08

Gud vad fina bilder du på din blogg.

http://miamiamia.bloggplatsen.se

Maj-Britt

2 maj 2015 22:48

Tack för berömmet. Vi bor i Tårrajaur, en by 24km söder om Jokkmokk invid den så kallade Inlandsvägen, väg 45.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...