Direktlänk till inlägg 12 februari 2015

Marknadskrönika en vecka efteråt

Av Maj-Britt - 12 februari 2015 18:22

Ni, som troget har väntat på detta, har nu tillfälle till min marknadskrönika som blev fördröjd av ett datahaveri i sviterna efter stormens elavbrott som kom och gick. Krönikan börjar flera veckor tidigare med matlagning och planering inför kommande gäster, men den officiella startade med torsdagen den 5 februari, och vår stora händelse: Boksläppet av antologin, men först hade vi besök av Rawdna Eira – poet och dramatiker från Kautokeino. För min del kändes det väldigt bra att höra henne berätta om sitt skrivande, och jag kände igen många ”tänk” som vi har gemensamt. Bilden har rörelseoskärpa, men det är inte lätt att få en bra bild av två yrväder, och jag går efter vad min Smörhalva brukar säga: Det är bättre att få en oskarp bild än ingen alls..

    

Så kom hon då, kultur – och sameministern Alice Bah Kuhnke på ett kort besök. Hon var imponerad över att vi i den Samiska författarskolan åstadkommit åtta färdiga manus på knappt ett år. Hon fick naturligtvis ett alldeles eget exemplar av antologin.

 

Efter mingel och förfriskningar gick dagen ganska fort mot sitt slut. Nils-Henrik Sikku och Lisbeth Kielatis intervjuades på sluttampen av sameradion.



Fredag – då var det ännu en underbar dag, och vi hade bara förmiddagen till godo för vår utställning. Dagens föreläsare var Jokkmokks egen författare Apmut Ivar Kuoljok som fick årets stipendium av Àjtte museivänner. Han har också skrivit flera böcker, men hösten 2014 kom den första skriven på Lulesamiska.

 


Samtidigt var också en ung talang, Niillas Holmberg hos oss, och han fick Samerådets litteraturpris 2014. Han är lyriker, och jag blev imponerad av hans verk, och kan inte låta bli att fundera över vad han blir då han ”blir stor,”


Min del av utställningen innehöll också tre tavlor och ett foto. Flera blev undrande över hur det kom sig att konst var med på en litterär utställning. Det kommer sig av att jag i grund och botten är konstnär, och slog igenom i början 1980-talet då jag var med på Liljevalchs vårutställning. Jag målar ofta tavlor med samisk anknytning, och då jag började på författarskolan och skulle ta fram dikter . ja då kände jag igen dem på något vis. De fanns ju redan i min konst med några strofer, och denna heter ”Stunderna vid Langas,” Langas är en sjö mellan Jaurekaska och Stora Sjöfallet, och mina första elva år tillbringade jag i Saltoluokta. Mina minnen därifrån speglas i tavlans motiv som visar sjön från berget ovanför. Det blir bara några strofer från varje dikt som jag skriver här.

 

Stunderna vid Langas

Jag glömmer dem aldrig

I Kerkaus (= Kerkau är berget) skugga

Där jag växte upp

Nästa dikt heter ”Målaren,” och den berättar om en man som står på ett berg och målar året och vad som händer då. Den tavlan visar tre vargar som sliter sönder en ren på vintern.

 

Han målade slutligen vintern – och nu tog han mest bara vitt

Så kom där en ensam och hungrig varg vädrande i vinden

På en sluttning i lä hade en vaja dröjt sig kvar med sin kalv

Och med sorg gick penseln mot det röda i paletten

Och snön fick blodstänk – vid sommarvistets sjö


Fotot som var med på utställningen visar en ungdomsbild av min mor, som var sjuk i Alzheimer i tio år. Ni som har anhöriga i denna sjukdom vet, att de sjuka försvinner tillbaka i tiden, och tystnar till slut. De känner inte igen sina anhöriga. Jag skrev en hyllningsdikt till henne, medan hon ännu var i livet, men har gjort om den. Den heter ”Kära mor.”

 

Far och jag stod sorgsna vid din sida

Vi kunde inte göra något

Fast när jag talade till dig på samiska

Såg det ut som om du lyssnade

Kära mor – vad jag älskar dig


Den tredje och sista tavlan målade jag då kärnkraftsolyckan i Tjernobyl hände. När jag var liten fick jag, som andra samiska barn höra historier om Stalo – en jätte med horn på huvudet. Ingen hade sett honom, men alla visste hur han såg ut,. Han ställde alltid till förtret för samerna, och jag målade honom från min fantasi där han ser ut att komma från ett mörkt moln. Framför honom ser man en enkel vy av fjällen och renar som ser ut att fly och lida. Det visade sig ju att det radioaktiva stoftet kom drivande med vinden och föll ner på markerna där renar betade. Dikten har jag kallat ”Det nya ordet.”

 

Sommaren 1986 fick vi lära oss nya ord

Ett av dem var Tjernobyl

Först var det inte farligt alls

Sedan kom katastrofen

Bären blev smittade och svampen

Renen som betat långt borta på fjället

Visste ingenting om den giftiga mossan och laven


Min sista dikt i denna antologi heter ”Fjällbjörken,” Till den har jag ingen tavla, men den beskriver hur en fjällbjörk ser ut och hur den behandlas av renar, snö och vind, för att på slutet göra en jämförelse med mig själv.

Sådan är jag – pressad till marken

Kastad av livet – men likväl så går jag

Smekt utav solen – min väg ändå.


P4 Radio Norrbotten hade skickat en av sina reprtrar, Eva Elke, för en intervju med mig, och den sändes i radion den 11/2 efter nyheterna kl.10.00, och ni som är intresserade kan gå in på sverigesradio.se/norrbotten och lyssna.


Fredagens tredje aktivitet var förstås firandet av den samiska nationaldagen. Först kom Per Kuhmunen upp på snöscenen med sin rajd.

 

De stannade där ett tag medan vi sjöng den samiska nationalsången, men först fick vi veta att i år var det Pers 50-årsjubileum med denna syssla. Längst fram bakom den första renen hade han en ackja som var gjord 1918. Imponerande. Pers hustru Dagny syr alla koltar till familjens olika medlemmar, så hon har verkligen sömnadsgåvan.

 

Då vi sjöng så fanns Dalvadiskören och kören Vaimo på scenen.

 

Stefan Mikaelsson höll ett kort tal om denna viktiga dag.

 

Ida Maria Kuhmunen och hennes systerdotter sjöng vackert

 

och sedan fick vi lyssna till Vaimo-kören igen.

 


Kultur- och sameministern Alice Bah Kuhnke höll också tal,

 

och avtackades av Sylvia Blind, ordförande i Jokkmokks Sameförening. Hon överlämnade en liten väska som vi nu hoppas få se på nästa Nobelfest, som någon sade.

 

 

Sakkunnig konferenciär var Anne Maret Päiviö.


Farmor Fia Kaddik var en hejare på att jojka. Hon har många strängar på sin lyra, och är en stor kulturarbetare.

 

Lördag – då började vi med ett besök på Församlingshemmet, där tre generationer slöjdare visade upp sina arbeten, och även sålde dem till nöjda kunder. De tre är min svägerska Susanna Nordqvist med döttrarna Irene och Merja Nutti, samt Irenes dotter Leila. Underbara arbeten i skinn, tenn och kläde samt vackra rentavlor fanns där.


Vi fortsatte till Talvatis – sjön i anslutning till samhället, och där pågick turer med hundspann. Många vill prova på att åka, och en av hundspannsförarna är en som bor i samma by som vi.

 

Det fanns en hel del att se på och köpa när vi kom tillbaka till marknadsområdet, men det som intresserade mig var tjocka fryspåsar, torkade grisöron till en fyrbent vän, och så något till barnbarnen.


Efter detta åkte vi ner till Notuddens restaurang där vännerna Feresteh och Hormos serverade god mat. Vi valde entrecôte med stekt potatis. Himmelskt gott! I mitt tycke så gör paret den bästa entrecôten i Jokkmokk. Den blir precis som vi vill ha den. Tack!

 


Västra skolan bjöd på många försäljare och deras alster. Intressant att se, och några idéer föddes i mitt huvud…

Den här marknaden har vi inte varit på något arrangemang eller lyssnat till någon föreläsare, men det viktigaste var ju nationaldagsfirandet. Vi får väl inrikta oss på det som vi missat i år och gå och titta och lyssna nästa år, fast det blir ju inte samma sak – men nästan.


I övrigt har vår marknad bjudit på långt nattsuddande och privat mingel hemmavid. Maten räckte fint och alla blev nöjda. I dag har jag börjat med att tvätta alla lakan och handdukar som har använts, men det är en kär syssla.

Svansen har haft tungt han också – alla som passerat ut och in hemma hos oss måste naturligtvis bevakas på något sätt, och det har han tagit på fullaste allvar. Nu har han kopplat av så här då allt blev lugnt.

  

Så - nu slutar min krönika denna gång - och om jag nu har stavat fel någonstans, ber jag om ursäkt. Tack för att ni tittade.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Agneta

12 februari 2015 20:43

Hej Maj-britt!
Tack för en mycket bra delgivande från din krönika från marknaden och från dina jättefina tavlor du målat o, dina fina dikter till varje tavla...jag blir riktigt rörd..känns som om jag vore med dig där du är, känner samhörighet med det samiska, men jag har ju också mina rötter från samerna, min morfar var same (skogssame). Du kan gå in o, kolla på www.koikul.se där går det att läsa om mina släktingar som var skogssamer...det finns gårdar där det går att läsa om vem som bodde där.m.m...min mormor o, morfar bodde på " Knabben " du kan kolla där. Jag tillbringade mycket av min barndom där..Kommer ihåg att vi var tillsammans mycket under skoltiden( då vi gick hushållsskolan i Jmk.), var även hem till er i Porjus..Kommer du ihåg det?? Kram Agneta!

Maj-Britt

14 februari 2015 22:20

Hej Agneta!
Ja, visst minns jag vår skoltid - tänker ibland på olika roliga episoder...
Jag har Koikulboken. Kul att du har samiska rötter också!
Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Torsdag 20 juni 19:54

  Denna bild från 2016 får illustrera mitt inlägg i dag, och det beror på, att jag åkte ner till kyrkogården för att kolla hur det såg ut på Smörhalvans grav. Förra året flyttade jag flera blåklocksplantor från vår gård och planterade dem där. Des...

Av Maj-Britt - Fredag 7 juni 18:22


  Efter en tidig morgonpromenad med 15 plusgrader så var jag till Gällivare med anledning av ett ärende som dök upp. Det gick bra och snabbt, men ändå var vägen två år lång. Det var det här datumet som Smörhalvan och jag åkte till Gällivare sjukhu...

Av Maj-Britt - Söndag 26 maj 10:19


  Alla dagar är mors dag - det är min rubrik i dag, och bilden ovan visar också på en mor med sina barn. Nu, ur människors synsätt, så tänker vi mest på våra egna mödrar, och ibland på andras, Det är väl ganska naturligt. Vi borde ju egentligen sä...

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se