Tankar kring julgranen

Denna betraktelse kom till dan före dopparedan, då jag vaknade tidigt och satte mig vid datorn för att åstadkomma några rader.

Smörhalvan är alltid väldigt kritisk angående den gran vi ska ha inomhus, Jag tycker inte det är så noga, eftersom vi ska hänga upp diverse pynt, så det är sådant vi egentligen ser. Nåja, jag viker mig gärna för åsikter av husets herre. Jag får ju bestämma utegranarnas utseende, och där menar jag att snön som kommer döljer de flesta skavanker som eventuellt finns på respektive gran. Det är förresten inte någon som sagt till, att alla ska vara som dem man ser i reklamen, ”Kalle-Anka-granar” med grenar som pekar uppåt. Förra året, och så även detta år, så har Smörhalvan lyckats att få till nästan perfekta, och jag håller med att den är fin!

Pyntet då – jag börjar i toppen, och eftersom vi var för sig hade massor av sådant när vi flyttade ihop, så har jag löst det på ett sätt som vi båda är nöjda med. Vartannat år sätter vi upp varsin toppstjärna, och jag skriver noga på förpackningen vems tur det är. I år var det min, som jag hade med mig från min barndom, och den anskaffades av min far 1945 har jag hört berättas! Smörhalvan vet inte hur gammal hans stjärna är, men den har också åtskilliga år att se tillbaka på.

Vi har en ask, där jag på locket skrivit ”rariteter,” och där finns gamla kulor från mitt barndomshem, långa girlander med små kulor som jag inte sett på något ställe nuförtiden. Där finns stora kulor med fantastiska mönster, glasfåglar och porslinskottar. Allt hamnar högre upp nästan i toppen. Fem kristyrer har vi på mellannivå i granen, och de minner oss om vår älskade hund, Vittra, som var ett proffs på att plocka ner sådana och äta upp dem innan vi upptäckte var de försvunnit. Några hann vi rädda. Till rariteterna kan jag nämna vita kulor med tomtemönster på sidorna. Sådana har jag inte sett i dagens utbud av granpynt. Den svenska flaggan finns representerad som två mindre flaggspel och två större som sätts fast i någon gren.

Närmast toppstjärnan hamnar de allra äldsta kulorna, också från 1945, och jag brukar undra var min far köpte dessa. Kanske de till och med är från hans barndomshem. Jag kom aldrig ihåg att fråga honom medan han vandrade här på jorden, och nu är det alldeles för sent.

Glitter i flera färger viras i varv på varv, och en slinga som är gul-orange-röd minner om äldsta dottern som hade det runt sitt Lucialinne. Nu vandrar också hon i en annan dimension.

Tillsammans har Smörhalvan och jag då och då köpt något till granen, som vi tyckte skulle vara där. Det har blivit förpackningar med små guldiga och små blåglittriga kulor. Röda, i flera storlekar finns där, liksom gröna och blå samt flerfärgade.

En gång var jag i Portugal på en konferens i november, och ibland hade vi egen tid, så jag och några andra deltagare besökte en affär som vi tyckte såg spännande ut, och det var den! Hyllor med allt möjligt för en gran, men jag valde fyra mönstrade kulor i hård, kompakt plast – tänkte på hemtransport, och vad som kan hända med en resväska, Jag hittade också något, som jag inte trodde skulle finnas där, i södra delen på den Iberiska halvön – en leksak förstås – en snöskoter!

Tomtar och änglar som barn och barnbarn har gjort finner naturligtvis också sin plats. Ett av de sistnämnda kom ett år med en speciell julklapp som vi fick öppna i förskott. Det var några kulor av stabilt material, någon sorts metalltråd som håller även om de hamnar på golvet.

Alldeles intill stammen har jag placerat ut julgranskarameller som barnen tillverkat någon gång, och det är lustigt hur minnena kommer svepande när man ser vissa saker.

Längst ner har vi fler oömma prydnader; små stjärnor, kottar och äppelfigurer, och två långa bitar av en röd stor girland som egentligen ska vara i taket. Vi tyckte att den passade bättre som utfyllnad längst ner, och så minner de om svärfar som också hade dem längst ner i sin gran.

På bilden har den lite, större tomten ramlat omkull, eller bara kanske lagt sig för att vila under granen…

Allt har jag inte nämnt, men detta var mina minnen denna morgon, och det skulle vara intressant att läsa, vad just du har i ditt minnesarkiv.